Startsida Början
Dokumentets
början
Upp
Svartisens
större glaciärer
Nästa
Øst-Svartisens
större glaciärer
Sitekarta
Site-
karta
Email
Emaila till
författaren
Copyleft
Copyleft-
information
In English
This document
in English
Senast uppdaterad: 27 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.


Vest-Svartisens större glaciärer

Fonndalsbreen från N Fonndalsbreen från N, 28 juli 1997. (88 kB)

Vest-Svartisen är Norges näst största glaciär; en vidsträckt mer än 600 m tjock sköld som täcker över fjällen, med branta isfall åt alla håll. I norr ner i Storglomvatnet, i väster ner mot havet, i öster mot Vesterdalen. Den sydligaste delen av platåglaciären, kring Steintinden, är mer oregelbunden, med toppar och kammar som sticker upp ur ismassorna. Den högsta punkten på Vest-Svartisen är Snøtinden (1594 m); en liten nunatak nästan översvämmad av is.

Vest-Svartisen åtnjuter ett mycket maritimt klimat, med väldiga mängder snö om vintrarna. De senaste decennierna har det snöat så mycket att isen växt till kraftigt i tjocklek i de övre delarna, och nu börjar det visa sig genom att en del tungor börjar rycka fram. Svartisen är också den sammanhängande is som når längst ned i Skandinavien - nu till bara ca 10 m över havet.

Tabell över Vest-Svartisens större glaciärer med grunddata

#Namn Typ Area (km2) Längd (km) Lägsta punkt (m) Högsta punkt (m) Höjdskillnad (m)
1.Glombreen Glaciärkomplex 7.42 5.2 735 1165 430
1a.varav Ruffedalsbreen Platåglaciär 1.26 0.9 735 1060 325
1b.varav Vakkerdalsbreen Platåglaciär 1.65 1.8 700 1040 340
1c.varav Glomnesbreen Platåglaciär 1.07 1.4 790 1075 285
1d.varav Tverrfjellbreen Platåglaciär 2.00 1.9 775 1165 390
1e.varav Istindbreen Platåglaciär 1.44 1.6 760 1110 350
2.Sæterbreen Glaciärkomplex 2.56 4.6 710 1255 545
2a.varav Vestre Sæterbreen Nischglaciär 0.46 1.0 760 1200 440
2b.varav Nordre Sæterbreen Platåglaciär 0.70 1.5 710 1255 545
2c.varav Midtre Sæterbreen Platåglaciär 0.47 1.0 810 1240 430
2d.varav Austre Sæterbreen Nischglaciär 0.93 0.9 740 1130 390
3.Fykanbreen Glaciärkomplex 4.18 4.4 715 1185 470
3a.varav Bjerangsbreen Platåglaciär 1.74 2.1 715 1185 470
3b.varav Middagstuvbreen Platåglaciär 2.44 2.1 740 1155 415
4.Vest-Svartisen Glaciärkomplex 220.88 27.0 10 1585 1575
4a.varav Flatisen Dalglaciär 16.43 8.6 300 1470 1170
4b.varav Austre Glomdalsbreen Nischglaciär 3.24 2.9 745 1410 665
4c.varav Vestre Glomdalsbreen Platåglaciär 5.30 4.1 500 1440 940
4d.varav Søre Glomdalsbreen Platåglaciär 2.32 2.6 760 1070 310
4e.varav Svartisheibreen Dalglaciär 5.40 4.6 735 1435 700
4f.varav Søre Steintindbreen Platåglaciär 1.18 1.3 1000 1405 405
4g.varav Vestre Steintindbreen Nischglaciär 0.34 1.2 765 1170 405
4h.varav Austre Steintindbreen Nischglaciär 6.79 2.7 635 1400 765
4i.varav Austre Nordfjordbreen Platåglaciär 7.89 5.2 190 1470 1280
4j.varav Midtre Nordfjordbreen Platåglaciär 6.42 3.6 125 1430 1305
4k.varav Vestre Nordfjordbreen Platåglaciär 3.17 4.0 610 1430 820
4l.varav Bjørnstigbreen Platåglaciär 3.24 2.6 755 1200 445
4m.varav Fonndalsbreen Platåglaciär 14.90 7.8 265 1430 1165
4n.varav Engabreen Platåglaciär 36.21 13.1 10 1575 1565
4o.varav Litlbreen Platåglaciär 1.80 2.5 895 1210 315
4p.varav Ettindsbreen Nischglaciär 0.96 1.8 680 1210 530
4q.varav Dimdalsbreen Platåglaciär 1.46 1.9 590 1210 620
4r.varav Frokosttindbreen Platåglaciär 8.64 4.2 690 1275 585
4s.varav Tretten-null-tobreen Platåglaciär 2.43 2.2 880 1275 395
4t.varav Middagstuvbreen Platåglaciär 2.60 1.8 825 1260 435
4u.varav Nordre Holmvassbreen Platåglaciär 6.03 2.9 700 1260 560
4v.varav Søre Holmvassbreen Platåglaciär 5.97 3.7 585 1270 685
4w.varav Storglombreen Platåglaciär 58.69 13.2 585 1585 1000
4x.varav Terskaldbreen Platåglaciär 7.97 5.8 730 1380 650
4y.varav Breitindsbreen Platåglaciär 2.17 2.7 755 1350 595
4z.varav Austre Gryttindbreen Platåglaciär 2.97 2.6 585 1390 805
4å.varav Vestre Gryttindbreen Platåglaciär 2.36 2.6 465 1470 1005
4ä.varav Snøtindbreen Nischglaciär 4.00 3.0 355 1580 1225
5.Stelåvassbreen Nischglaciär 1.14 1.7 785 1360 575
6.Skavikbreen Glaciärkomplex 3.11 2.8 835 1300 465
6a.varav Steetbreen Platåglaciär 1.73 1.9 855 1300 445
6b.varav Rognabreen Platåglaciär 1.38 1.1 835 1300 465
Totalt 239.29


Karta över Vest-Svartisen

Karta över glaciärerna i 
Vest-Svartisen Karta över glaciärerna i Vest-Svartisen. (143 kB)


1. Glombreen

Glombreen (7.42 km2) är en platåglaciär norr om Glomfjorden och Vest-Svartisen.

1a. Ruffedalsbreen

Ruffedalsbreen (1.26 km2) är den östligaste delen av Glombreen; en lutande platåglaciär.

1b. Vakkerdalsbreen

Vakkerdalsbreen (1.65 km2) är den del av Glombreen som ligger ovanför Vakkerdalsskardet.

1c. Glomnesbreen

Glomnesbreen (1.07 km2) är en utlöpare åt söder från Glombreen.

1d. Tverrfjellbreen

Tverrfjellbreen (2.00 km2) är den del av Glombreen som dräneras åt sydväst.

1e. Istindbreen

Istindbreen (1.44 km2), en rätt brant platåglaciär i Glombreen, hänger över branten mot norr.


2. Sæterbreen

Sæterbreen från NV Sæterbreen från NV, 25 juli 2000. (54 kB)

Sæterbreen (2.56 km2) är ett komplicerat glaciärkomplex av små glaciärer i Sætertindan söder om Glomfjorden.

2a. Vestre Sæterbreen

Vestre Sæterbreen (0.46 km2) är en brant nischglaciär i Sæterbreen.

2b. Nordre Sæterbreen

Nordre Sæterbreen (0.70 km2) i Sæterbreen skickar en brant tunga ned mot fjorden.

2c. Midtre Sæterbreen

Midtre Sæterbreen (0.47 km2) är en liten platåglaciär i mellersta Sæterbreen.

2d. Austre Sæterbreen

Austre Sæterbreen (0.93 km2) är den östligaste delen av Sæterbreen, en rätt oregelbunden nischglaciär.


3. Fykanbreen

Fykanbreen (4.18 km2) är ett mindre glaciärkomplex just norr om Vest-Svartisen. För inte så länge sedan var Fykanbreen en del av denna mycket större ismassa.

3a. Bjerangsbreen

Bjerangsbreen (1.74 km2) är den västra delen av Fykanbreen.

3b. Middagstuvbreen

Middagstuvbreen (2.44 km2), en platåglaciär, är den del av Fykanbreen som dräneras åt öster.


4. Vest-Svartisen

Engabreen från NV Engabreen från NV, 28 juli 1997. (74 kB)

Vest-Svartisen (220.88 km2) är den västra och största av de två stora platåglaciärerna, som med ett gemensamt namn kallas Svartisen. Den täcker över fjällen mellan Glomfjord i norr och Melfjord i söder; Vesterdalen i öster och havet i väster. De största enskilda utlöparna är Flatisen, Fonndalsbreen, Engabreen, och Storglombreen. Under den s.k. Lilla Istiden på 1700-talet avancerade Svartisen, liksom andra glaciärer, kraftigt och ödelade både åker, äng och hela gårdar. Flera utlöpare av Vest-Svartisen nådde ända eller nästan ända ner i havet under den perioden.

Kartorna baserade på data från Sætrang, Arne; Kartlegging av istykkelse på Vestre Svartisen 1986 och Glasiologiske undersøkelser i Norge 1992-93 och 1994-95, kompletterade med egna observationer.

Norra Vest-Svartisens yttopografi Norra Vest-Svartisens yttopografi. (80 kB)
Norra Vest-Svartisens bottentopografi Norra Vest-Svartisens bottentopografi. (150 kB)
Norra Vest-Svartisens istjocklek Norra Vest-Svartisens istjocklek. (133 kB)

Större delen av Vest-Svartisens bottentopografi har kartlagts, och det har visat sig att det finns flera mycket djupa isfyllda överfördjupade bäcken, där upp till 300 m djupa sjöar skulle bildas om isen försvann. Isdjupet är på ett flertal ställen mer än 500 m; maximum är ca 640 m - det allra högsta uppmätta värdet någonstans i Skandinavien. Den ungefär 166 km2 stora delen som uppmätts innehåller ca 35.8 km3 is och har ett medeldjup på 215 m.

4a. Flatisen

Flatisen från Ö Flatisen från Ö, 19 juli 2000. (66 kB)

Flatisen (16.43 km2) i Vest-Svartisen är snarast en dalglaciär med tillskott från platåområden. Den bildar skiljelinjen mellan den vidsträckta snöplatån i norr och det mer kaotiska isfältet kring Steintinden i söder. Islaviner över stupet på sydsidan förekommer, och tungan får ett betydande tillskott från det 2.8 km breda och 900 m höga isfallet på nordsidan. Flatisen slutar med en 600 m bred och 20 m hög isbräcka i den djupa sjön Flatisvatnet. Denna sjö har nästan helt frilagts under 1900-talet, med början omkring 1935.

Flatisens isbräcka Flatisens isbräcka, 19 juli 2000. (76 kB)

Tidigare fyllde Flatisen upp hela dalkorsningen i en bred lob och dämde upp en annan liten sjö på uppströmssidan. Eftersom sjön är djup startade en intensiv kalvning, med åtföljande katastrofartad reträtt. Isfronten ligger nu ca 4.3 km bakom sin maximumposition, och fortsätter sin reträtt, om än i något långsammare takt. De senaste åren har det stora snööverskottet på Svartisen medfört att istillförseln i synnerhet från norr ökat, vilket kanske kan orsaka en viss framstöt om några år. Snøtindbreen satt tidigare ihop med Flatisen.

Flatisen och Flatisvatnet Flatisen och Flatisvatnet, 19 juli 2000. (69 kB)

Man kan ta sig upp till Flatisvatnet efter ca en halv dags vandring från vägens slut vid Fisktjørna, men själva Flatisen är svåråtkomlig. Både den norra och den södra dalsidan är stupbranta svaberg och det behövs en båt för att komma fram till glaciärtungan. Stereobild på Flatisen och Flatisvatnet.

4b. Austre Glomdalsbreen

Austre Glomdalsbreen (3.24 km2) är en mindre utlöpare i södra Vest-Svartisen. Tidigare satt den ihop med Vestre Glomdalsbreen, vars tunga den hänger ovanför.

4c. Vestre Glomdalsbreen

Glomdalsbreen från Ö Glomdalsbreen från Ö, 18 juli 2000. (66 kB)

Vestre Glomdalsbreen (5.30 km2) är en hyfsat stor utlöpare från Vest-Svartisens sydligaste del. Austre Glomdalsbreen var tidigare en del av den, och isen nådde ända ned i och dämde upp älven i Glomdalen; en position ca 1.7 km längre fram än den nuvarande. Nere vid tungan har denna glaciär ett mindre 700 m brett och 100 m högt isfall, och isfronten har börjat att avancera igen.

4d. Søre Glomdalsbreen

Søre Glomdalsbreen (2.32 km2) är en mindre platåglaciär i sydligaste Vest-Svartisen.

4e. Svartisheibreen

Svartisheibreen (5.40 km2) är en medelstor dalglaciär i sydvästligaste Vest-Svartisen. Under 1980-talet började en sjö att bildas i tungans västra del, och genom intensiv kalvning växte den snabbt. I april 1991 tappades den isdämda sjön av i ett jökellopp, men sedan dess har vattennivån varit stabil.

Under senare delen av 1990-talet har reträtten i princip stoppat, och sjön växer inte mer. Detta skulle kunna bero på en ökad isströmning till följd av de senaste årens snööverskott. Mellersta delen av glaciären är riktigt uppsprucken, trots att den inte är speciellt brant. Eftersom isen inte borde röra sig med så hög hastighet beror detta antagligen på ett mycket oregelbundet underlag. På Svartisheibreen utfördes under ett par år massbalansmätningar av NVE.

Kartorna baserade på data från Kjøllmoen, Bjarne och Kennet, Mike; Breundersøkelser på Svartisheibreen 1988-94, kompletterade med egna observationer.

Svartisheibreens yttopografi Svartisheibreens yttopografi. (10 kB)
Svartisheibreens bottentopografi Svartisheibreens bottentopografi. (13 kB)
Svartisheibreens istjocklek Svartisheibreens istjocklek. (11 kB)

Dessutom har bottentopografin kartlagts, och Svartisheibreen har visat sig vara ovanligt tjock för sin storlek med ett maximidjup på ungefär 310 m. Svartisheibreens volym är ungefär 0,59 km3 med en medelistjocklek på 109 m.

4f. Søre Steintindbreen

Søre Steintindbreen (1.18 km2) är en liten platåglaciär i sydvästligaste Vest-Svartisen.

4g. Vestre Steintindbreen

Vestre Steintindbreen (0.34 km2), en liten nischglaciär, ligger i sydvästligaste delen av Vest-Svartisen.

4h. Austre Steintindbreen

Austre Steintindbreen (6.79 km2) är en stor och bred nischglaciär norr om Steintinden och söder om Nordfjordbotn i södra Vest-Svartisen. Den slutar i ett 500 m brett och 200 m högt isfall ovanför branten mot dalen.

4i. Austre Nordfjordbreen

Austre Nordfjordbreen (7.89 km2), en platåglaciär i södra Vest-Svartisen, skickar ned en brant tunga ner mot Nordfjordbotnen, med ett 1.7 km brett och 700 m högt isfall, som bildar två regenererade glaciärer nedanför. Under den Lilla Istiden var tungan nere i dalen rätt stor och nådde långt ned mot Nordfjordbotnen.

4j. Midtre Nordfjordbreen

Midtre Nordfjordbreen (6.42 km2) är den mellersta delen av Nordfjordbreen, en platåglaciär i södra Vest-Svartisen, som glider fram till ett högt stup med ett 1.2 km brett och 300 m högt isfall. Tidigare fanns en regenererad glaciär nedanför, som eventuellt nådde ända ner i Nordfjorden under kulmen av den Lilla Istiden.

4k. Vestre Nordfjordbreen

Vestre Nordfjordbreen (3.17 km2) är en mindre utlöpare i södra Vest-Svartisen, som glider fram till ett högt stup ovanför Nordfjorden med ett 500 m brett och 400 m högt isfall. Också denna isström bildade en regenererad glaciär, som kan ha nått ända ned i fjorden.

4l. Bjørnstigbreen

Bjørnstigbreen (3.24 km2) är en liten utlöpare av västra Vest-Svartisen.

4m. Fonndalsbreen

Fonndalsbreen från N Fonndalsbreen från N, 28 juli 1997. (240 kB)

Fonndalsbreen (14.90 km2) är en stor utlöpare från västligaste Vest-Svartisen. Dess övre delar är en jämn snöplatå, med upp till drygt 300 m tjock is, som glider ned åt NV fram till bergsplatåns kant, där ismassorna väller ner i ett magnifikt isfall.

Fonndalsbreens isfall Fonndalsbreens isfall, 28 juli 1997. (136 kB)

Fonndalsbreens isfall är 500 m högt och 1000 m brett (den centrala, sammanhängande delen 300 m bred). Under den stora avsmältningen under 1900-talet försvann isfallet nästan helt, men sedan 1980 har det återbildats och glaciärtungan ryckt fram nästan 1 km igen. Isfallet har en central sammanhängande del med isbräckor på båda sidorna, där ismassor rasar ned.

Fonndalsbreens tunga från NV Fonndalsbreens tunga från NV, 28 juli 1997. (118 kB)

Under den Lilla Istiden sträckte sig Fonndalsbreen betydligt längre ner i dalen. Den yttersta ändmoränen ligger ca 1.8 km längre ned i dalen än den nuvarande positionen, nere på ca 80 m höjd.

Fonndalsbreens avancerande tunga Fonndalsbreens avancerande tunga, 23 juli 2000. (97 kB)

På den tiden var det övre isfallet sammanhängande i hela sin bredd (1.2 km), isen fyllde upp det nuvarande Fonndalsvatnet, och ett nedre 200 m högt isfall fanns över klipporna som dämmer upp sjön. Det nedre isfallet fanns kvar ända tills mitten av 1930-talet. Glaciären befinner sig för närvarande (2000) i kraftig framryckning.

Lavinis på Fonndalsbreen Lavinis på Fonndalsbreen, 28 juli 1997. (118 kB)

I sådana isfall som är så branta att stora isblock lossnar och störtar ner som islaviner bildar materialet s.k. raskoner under isbräckorna. Ju längre isen faller innan den slår i marken, desto mer krossad blir den. I vanliga fall består raskonerna av krossad is som påminner om firnsnö i konsistensen, med större stycken av hel is inbäddade.

Fonndalsbreen och Fonndalen Fonndalsbreen och Fonndalen, 23 juli 2000. (108 kB)

På den nedanstående bilden visar en spricka tydligt skiktningen i Fonndalsbreens tunga. Överst ligger ett halvmetertjockt lager av krossad is, antagligen från isras den sommaren. Under det finns ett snöskikt från vintern, och underst kan det föregående årets krossade is skymtas.

Skiktning i Fonndalsbreen Skiktning i Fonndalsbreen, 28 juli 1997. (83 kB)

Fonndalselva för nu för tiden mycket mindre vatten än förut, eftersom det är sprängt en tunnel in under Fonndalsbreen som tappar av det mesta av vattnet. Detta rinner till kraftverksmagasinet Storglomvatnet för att öka energiproduktionen där. Från båten vid Engen tar det drygt 2 timmar att ta sig upp till övre Fonndalen och Fonndalsbreen, mestadels på god stig, men något lätt klättring krävs i branten nedanför sjön.

Fonndalsbreen från N Fonndalsbreen från N, 23 juli 2000. (75 kB)

Stereobild på Fonndalsbreen från N.

Fonndalsbreens branta front Fonndalsbreens branta front, 23 juli 2000. (62 kB)

Stereobild på Fonndalsbreens branta front.

4n. Engabreen

Engabreen och Engabrevatnet Engabreen och Engabrevatnet, 23 juli 2000. (102 kB)

Engabreen (36.21 km2), eller Engenbreen, som den kallas lokalt, är den mest kända och den näst största av Vest-Svartisens utlöpare.

Engabreens tunga från N Engabreens tunga från N, 28 juli 1997. (149 kB)

Från ett vidsträckt närområde koncentreras isen samtidigt som den böjs i S-form. Från ca 900 m höjd och ända ned till tungan på 10 m (!) är isen mycket uppsprucken, här och där i upp till en halv km breda och ett par hundra m höga isfall. Engabreens övre delar har en tjocklek av upp till ca 450 m.

Förvridna sprickor på Engabreen Förvridna sprickor på Engabreen, 28 juli 1997. (108 kB)

Anledningen till att Engabreens yta är så uppsplittrad av sprickor är främst att underlaget är ojämnt och att isen rör sig mycket snabbt; tungan är trots allt inte så extremt brant. 1928 mätte J. Rekstad upp en hastighet av 1.75 m om dygnet, och så sent som 1990 var hastigheten en bit upp på tungan (på 700 m höjd) fortfarande 1.0 m/dygn. Bäcken från Engabreen har nu en mycket mindre vattenföring än tidigare, eftersom tunnlar har sprängts in under isen.

Istorn i Engabreen Istorn i Engabreen, 23 juli 2000. (41 kB)

Vattnet rinner nu istället ned i Storglomvatnets kraftverksdamm drygt 10 km österut, för att öka energiproduktionen där. Eftersom Engabreen går så långt ned kunde man inte ta vattnet vid tungan, utan måste spränga sig in under isen, på en nivå högre än dammen, där isen är 180 m tjock. Dessa tunnlar används också för glaciologisk forskning. Stereobild på istorn i Engabreen.

Engabreens mycket uppspruckna front Engabreens mycket uppspruckna front, 28 juli 1997. (77 kB)

Engabreen drog sig tillbaka ända fram till 1950-talet; därefter var den i princip stabil fram till mitten av 1990-talet då den började avancera kraftigt, med upp till 100 m per år. Nu börjar alltså de väldiga snööverskotten från början av 1990-talet komma ned till tungan. En avancerande isfront är ofta mycket sprickig, och Engabreen är inget undantag; vilda istorn höjer sig ovanför nedrasade isblock. Stereobild på Engabreens mycket uppspruckna front.

Engabreens tunga från deltat Engabreens tunga från deltat, 28 juli 1997. (111 kB)

Engabreens tunga når som längst ned i sin västra del, i en smal ravin. I skrivande stund (aug 2000) når isen ända ned till det lilla deltat i Engabrevatnets sydände; så långt fram har inte isen stått sedan 1950-talet.

Engabreens front med 'knuffmorän' Engabreens front med 'knuffmorän', 23 juli 2000. (91 kB)

Om den nuvarande framryckningen fortsätter kommer glaciären att börja kalva i sjön inom ett par år. Engabreens massbalans har mätts varje år av NVE sedan 1970, och under den tiden (fram till 2000) har nettoöverskottet varit hela 24.1 m vattenekvivalent, fördelat över hela isströmmen. Detta är en mycket hög siffra (den högsta bland alla uppmätta glaciärer), och Engabreen borde således kunna avancera en hel del under kommande år.

Engabreens tunga från NV Engabreens tunga från NV, 28 juli 1997. (85 kB)

Under den Lilla Istiden ryckte Engabreen fram kraftigt och förstörde år 1723 gården Storsteinøren, som bör ha legat litet innanför där gården Svartisen ligger idag. Den trängde ända ut i havet och kalvade i Holandsfjorden, och ännu vid senaste sekelskiftet var isfronten bara ett par hundra m innanför stranden.

Engabreens tunga från NV Engabreens tunga från NV, 23 juli 2000. (80 kB)

Det är troligt att Engabrevatnet inte existerade före denna stora framstöt, utan att dess bassäng var fylld med lösmaterial avsatt under hundratals år, och att den avancerande isen tryckte allt detta material framför sig som en bulldozer, och avsatte det ute i fjorden som mäktiga moräner. Stereobild på Engabreens tunga från NV.

Engabreens tunga ovanför Engabrevatnet Engabreens tunga ovanför Engabrevatnet, 23 juli 2000. (102 kB)

Även när tungan hade dragit sig tillbaka från själva stranden förde älven med sig stora mängder isblock ut i havet, där lokala fiskare plockade upp dem och använde dem för att kyla fisk. Fram till början av 1930-talet gick reträtten rätt långsamt, men då började Engabrevatnet bildas. Intensiv kalvning satte in, med en katastrofartad reträtt som följd, och i slutet av 1940-talet var hela sjön synlig. Som längst låg Engabreens front ca 2.7 km längre fram än nu.

Svartisvallmo vid Engabreen Svartisvallmo vid Engabreen, 28 juli 1997. (71 kB)

Intill Engabreen, liksom också uppe på Helgelandsbukken (1454 m), växer den mycket sällsynta Svartisvallmon (Papaver radicatum ssp. subglobosum). Från Holand eller Braset finns det regelbundna båtturer över till södra sidan av fjorden, varifrån det är en lätt timmes vandring på bred stig fram till glaciärtungan.

4o. Litlbreen

Litlbreen från V Litlbreen från V, 28 juli 1997. (55 kB)

Litlbreen (1.80 km2) är en mindre utlöpare av Vest-Svartisen. Turisthytten Tåkeheimen ligger i dess norra kant.

4p. Ettindsbreen

Ettindbreen från N Ettindbreen från N, 27 juli 1997. (46 kB)

Ettindsbreen (0.96 km2), en nischglaciär, ligger i norra kanten av Vest-Svartisen, på östsidan av Helgelandsbukken. Dess nedre del är ett 400 m brett och 300 m högt isfall.

4q. Dimdalsbreen

Dimdalsbreen från N Dimdalsbreen från N, 24 juli 2000. (54 kB)

Dimdalsbreen (1.46 km2) är en liten brant tunga på nordsidan av Vest-Svartisen, med ett 1.1 km brett och 300 m högt isfall.

4r. Frokosttindbreen

Frokosttindbreen från V Frokosttindbreen från V, 24 juli 2000. (47 kB)

Frokosttindbreen (8.64 km2), en rätt stor utlöpare av Vest-Svartisen mot norr och Holandsfjorden, slutar i ett brant stup, där själva isfronten är ett 1.6 km brett och 200 m högt isfall. Här kan det gå islaviner ned i dalen och hota liv och egendom, i synnerhet om denna glaciär fortsätter att rycka fram som den gjort de senaste åren. I den övre delen är isen 400 m tjock.

Frokosttindbreens isfront Frokosttindbreens isfront, 24 juli 2000. (61 kB)

4s. Tretten-null-tobreen

Tretten-null-tobreen (2.43 km2) är en mindre utlöpare av nordligaste Vest-Svartisen.

4t. Middagstuvbreen

Middagstuvbreen (2.60 km2), en mindre platåglaciär, ligger i nordkanten av Vest-Svartisen.

4u. Nordre Holmvassbreen

Nordre Holmvassbreen från Ö Nordre Holmvassbreen från Ö, 28 september 2000. (57 kB)

Nordre Holmvassbreen (6.03 km2) är en hyfsat stor utlöpare från Vest-Svartisens norra del.

4v. Søre Holmvassbreen

Søre Holmvassbreen (5.97 km2) är en rätt stor platåglaciär i norra Vest-Svartisen. På grund av höjningen av dämningsnivån i Storglomvatnet kalvar nu denna glaciär åter i den sjön.

4w. Storglombreen

Storglombreen från N Storglombreen från N, 28 september 2000. (48 kB)

Storglombreen (58.69 km2) är Vest-Svartisens, och hela Norges största isström. Den är nästan rektangulär, och gör anspråk på större delen av den norra snöplatån som närområde. I den västra delen är isen här mer än 600 m tjock - det högsta värde som uppmätts någonstans i Norge! En 5 km bred (!) isström glider sakta ned mot NO, innan den strax innan branten mot Storglomvatnet delar upp sig i tre tungor.

Storglombreen (mellersta tungan) från N Storglombreen (mellersta tungan) från N, 28 september 2000. (48 kB)

De två västra vräker sig ner i sjön i vilda, upp till 300 m höga och 2 km breda isfall, och bildar tiotals m höga isbräckor, 800 och 600 m breda, respektive. Den östliga tungan är litet lugnare och når bara ned i sjön litet grann, och detta endast för att vattennivån har stigit. Mellan 1985 och 1988 utfördes massbalansmätningar här av NVE, och dessa återupptogs år 2000. Mätningarna visade att även Storglombreen har ökat i tjocklek, även om tungorna ännu inte har börjat avancera igen. Den höjda vattennivån har istället fått istungorna att retirera p.g.a. ökad kalvning.

Storglombreen (västra tungan) från N Storglombreen (västra tungan) från N, 28 september 2000. (140 kB)

Från Fykan vid nordänden av Svartistunnelen leder en anläggningsväg upp till Storglomvatnets nordvästra vik. Därifrån kan man gå längs stranden bort till Storglombreens västligaste tunga på en timme. Den mellersta och den östra är mer svåråtkomliga och kräver antingen att man korsar den extremt sprickiga västra tungan en bit upp, går runt hela sjön på östsidan (en dags vandring), eller har en båt i sjön.

Storglombreen (västra tungan) och 
Storglomvatnet Storglombreen (västra tungan) och Storglomvatnet, 28 september 2000. (58 kB)

4x. Terskaldbreen

Terskaldbreen (7.97 km2) är en platåglaciär i östra Vest-Svartisen. Också den har ökat en del under senare år.

4y. Breitindsbreen

Breitindsbreen (2.17 km2), en mindre platåglaciär, ligger i östra kanten av Vest-Svartisen. Denna glaciär, som har ett 700 m brett och 400 m högt isfall, satt ihop med Søre Nunatakbreen i Øst-Svartisen under den Lilla Istiden. De senaste åren har denna glaciärtunga börjat att avancera igen.

4z. Austre Gryttindbreen

Austre Gryttindbreen från S Austre Gryttindbreen från S, 19 juli 2000. (96 kB)

Austre Gryttindbreen (2.97 km2) är en brant och sprickig liten utlöpare på östsidan av Vest-Svartisen, med ett 1100 m brett och 800 m högt isfall. Isfronten har avancerat mer än 200 m under de senaste åren.

Austre Gryttindbreen från Ö Austre Gryttindbreen från Ö, 19 juli 2000. (76 kB)

4å. Vestre Gryttindbreen

Vestre Gryttindbreen från Ö Vestre Gryttindbreen från Ö, 19 juli 2000. (85 kB)

Vestre Gryttindbreen (2.36 km2), en mindre utlöpare i Vest-Svartisens östra del, hänger i branten ovanför Vesterdalen med ett 600 m brett och 200 m högt isfall. Nedanför har en liten regenererad glaciär bildats av islaviner under de allra senaste åren.

4ä. Snøtindbreen

Snøtindbreen från S Snøtindbreen från S, 19 juli 2000. (70 kB)

Snøtindbreen (4.00 km2) är en mycket brant nischglaciär på sydsidan av Snøtinden, Vest-Svartisens högsta topp. De senaste åren har denna glaciär ryckt fram kraftigt och bildat en betydande tunga nere i dalen som leder ner mot Flatisvatnet.

Snøtindbreen från Ö Snøtindbreen från Ö, 19 juli 2000. (79 kB)

Det går många islaviner ner från den östra delen, och hela glaciären bortsett från tungan är i princip ett enda jättelikt, 3 km brett och 900 m högt isfall. Tidigare var denna glaciär en del av den stora Flatisen.


5. Stelåvassbreen

Stelåvassbreen (1.14 km2) är en brant, tvådelad nischglaciär norr om Svartisheia (1469 m).


6. Skavikbreen

Skavikbreen (3.11 km2) är en mindre platåglaciär väster om Vest-Svartisens södra del.

6a. Steetbreen

Steetbreen (1.73 km2) är den del av Skavikbreen som glider ner norrut.

6b. Rognabreen

Rognabreen (1.38 km2), en del av Skavikbreen, ligger på sluttningen ovanför Rognavatnet.


Startsida Början
Dokumentets
början
Upp
Svartisens
större glaciärer
Nästa
Øst-Svartisens
större glaciärer
Sitekarta
Site-
karta
Email
Emaila till
författaren
Copyleft
Copyleft-
information
In English
This document
in English
Senast uppdaterad: 27 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.