Startsida Början
Dokumentets
början
Föregående
Svartisens
större glaciärer
Upp
Norges
större glaciärer
Nästa
Dovres
större glaciärer
Sitekarta
Site-
karta
Email
Emaila till
författaren
Copyleft
Copyleft-
information
In English
This document
in English
Senast uppdaterad: 27 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.


Okstindans större glaciärer

Okstindan från N Okstindan från N, 25 juli 1997. (73 kB)

Okstindan är det sydligaste högfjällsområdet i Nord-Norge. Själva Okstindan är ett mäktigt massiv söder om Svartisen. Det innehåller Nord-Norges högsta topp, Oksskolten (1915 m), och är täckt av ett omfattande sammansatt isområde, Okstindbreen. Området runtom når inte alls samma höjd, även om det finns en del rätt höga toppar längre söderut, i Børgefjellsområdet.

Innehåll

  • Okstindans större glaciärer med grunddata


  • Karta över Okstindan


  • Tabell över Okstindans glaciärer över 5 km2 (glaciärkomplex räknade som en enhet)


  • Tabell över Okstindans glaciärer över 5 km2 (glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)


  • Tabell över Okstindans större glaciärer med grunddata

    #Namn Typ Area (km2) Längd (km) Lägsta punkt (m) Högsta punkt (m) Höjdskillnad (m)
    1. Okstindbreen Glaciärkomplex 53.81 14.9 725 1795 1070
    1a. varav Austre Oksfjellbreen Platåglaciär 3.22 4.2 950 1415 465
    1b. varav Vestre Oksfjellbreen Platåglaciär 1.69 1.3 1110 1510 400
    1c. varav Mørkbekkbreen Platåglaciär 9.27 5.9 845 1520 675
    1d. varav Gråfjellbreen Platåglaciär 1.21 1.2 1110 1335 225
    1e. varav Jordbrubreen Platåglaciär 3.71 3.1 1020 1640 620
    1f. varav Vestre Okstindbreen Platåglaciär 3.55 3.8 1035 1795 765
    1g. varav Okskalvbreen Platåglaciär 0.62 1.2 1290 1520 230
    1h. varav Austre Okstindbreen Dalglaciär 14.22 8.5 735 1790 1055
    1i. varav Corneliussenbreen Dalglaciär 3.11 3.0 920 1725 805
    1j. varav Austre_Svartfjellbreen Nischglaciär 1.75 1.6 1075 1745 670
    1k. varav Hekkelbreen Nischglaciär 0.61 0.9 1100 1510 410
    1l. varav Vestre Svartfjellbreen Nischglaciär 2.22 2.2 930 1570 640
    1m. varav Steikvassbreen Nischglaciär 4.54 3.0 725 1510 785
    1n. varav Bessedørbreen Dalglaciär 4.09 3.5 885 1730 845
    2. Charles Rabot-breen Nischglaciär 0.98 2.1 1015 1770 755
    3. Langskardbreen Platåglaciär 1.32 1.7 835 1215 380
    4. Blåfjellbreen Platåglaciär 1.34 1.3 755 1225 470
    5. Golverbreen Glaciärkomplex 1.92 3.8 990 1655 665
    5a. varav Lappskardbreen Platåglaciär 0.71 1.1 1310 1655 345
    5b. varav Golvertindbreen Nischglaciär 1.21 1.2 990 1500 510
    6. Golverskardbreen Dalglaciär 3.74 2.9 960 1665 705
    7. Kvigtindbreen Dalglaciär 2.66 2.6 1095 1640 545
    Totalt 65.77


    Karta över Okstindan

    Karta över glaciärerna i Okstindan Karta över glaciärerna i Okstindan. (50 kB)


    1. Okstindbreen

    Austre Okstindbreen från N Austre Okstindbreen från N, 26 juli 1997. (102 kB)

    Okstindbreen (53.81 km2) är ett stort glaciärkomplex söder om Svartisen. Det är en sorts hybrid, då västra delen är en platåglaciär, medan den östra är ett sammanhängande system av alpina isströmmar. De största utlöparna är Austre Okstindbreen och Mørkbekkbreen.

    1a. Austre Oksfjellbreen

    Austre Oksfjellbreen (3.22 km2) är en utlöpare mot S från västra delen av Okstindbreen. Den glider ner från iskupolen (1392 m) med ett litet isfall mot den trånga Oksfjelldalen, där det finns en 2 km lång aktiv sandur på botten. Det finns en sänka under Vesttinden i nordöstra kanten. Under den Lilla Istiden stod isfronten ca 1.5 km längre ut i dalgången.

    1b. Vestre Oksfjellbreen

    Vestre Oksfjellbreen (1.69 km2) är en mindre flik av västra Okstindbreen, mot S och Oksfjelldalen.

    1c. Mørkbekkbreen

    Mørkbekkbreen ovanför Mørkbekktjørna Mørkbekkbreen ovanför Mørkbekktjørna, 17 juli 2000. (80 kB)

    Mørkbekkbreen (9.27 km2) är den största utlöparen från västra delen av Okstindbreen. Den flyter ned mot NV i en grund och flat sänka, tills den kommer fram till kanten ner mot sjön Mørkbekktjørna, där ismassor rasar ned i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.

    Mørkbekkbreens isfall Mørkbekkbreens isfall, 17 juli 2000. (123 kB)

    Det ökande isflödet under de senaste åren har skapat en liten regenererad glaciär nedanför branten. Under den Lilla Istiden fyllde Mørkbekkbreen upp hela dalen och sjön och sträckte sig ned till 770 m höjd, en position 1.2 km längre ut än den nuvarande.

    Iskristall från Mørkbekkbreen Iskristall från Mørkbekkbreen, 17 juli 2000. (98 kB)

    Mørkbekkbreen innehåller ovanligt stora iskristaller, som detta ca 10x10x15 cm stora exemplar.

    Mørkbekkbreens övre del med Oksfjelltuva Mørkbekkbreens övre del med Oksfjelltuva, 17 juli 2000. (63 kB)

    Man når enkelt glaciären efter en knapp timmes vandring på god stig upp från slutet på anläggningsvägen i Leirskardalen. Den lilla stugan Steinbua ligger precis innanför ändmoränerna på nordöstsidan.

    Mørkbekkbreen från N Mørkbekkbreen från N, 17 juli 2000. (72 kB)

    Stereobild på Mørkbekkbreen från N.

    1d. Gråfjellbreen

    Gråfjellbreen (1.21 km2) är en mindre platåglaciär i nordkanten av västra Okstindbreen.

    1e. Jordbrubreen

    Jordbrubreen från NV Jordbrubreen från NV, 17 juli 2000. (99 kB)

    Jordbrubreen (3.71 km2) är en komplicerad utlöpare från västra delen av Okstindbreen, som skickar ner flera små smala tungor i sjön Okstindtjørna i ett 1.7 km brett och 300 m högt isfall. Också denna glaciär har börjat att skjuta fram igen något under de senaste åren och har börjat kalva i sjön igen.

    1f. Vestre Okstindbreen

    Vestre Okstindbreen från N Vestre Okstindbreen från N, 27 juli 1997. (49 kB)

    Vestre Okstindbreen (3.55 km2) är en komplex utlöpare mot norr från centrala delen av Okstindbreen. I dess övre del, mellan Okstinden (1804 m) och Tvillingtindan (1824 m) finns ett ispass över till den stora Austre Okstindbreen. Därifrån flyter isen ned genom ett 600 m brett och 200 m högt isfall och slutar med en mindre isbräcka i en liten sjö.

    1g. Okskalvbreen

    Okskalvbreen (0.62 km2) är en liten flik av norra delen av Okstindbreen, söder om Okskalvane.

    1h. Austre Okstindbreen

    Austre Okstindbreens övre del från 
Oksskolten Austre Okstindbreens övre del från Oksskolten, 26 juli 1997. (126 kB)

    Austre Okstindbreen (14.22 km2) är en mycket stor dalglaciär, och den största utlöparen av Okstindbreen. Dess närområde är en vidsträckt sänka, som sedan mot norr koncentreras kilformigt till en massiv tunga. Den glider över en bergskant i ett rätt stort isfall, och svänger sedan österut. Austre Okstindbreens södra del är mer platåartad, med flera ispass, bl.a. över till Vestre Okstindbreen.

    Spricka på Austre Okstindbreen Spricka på Austre Okstindbreen, 26 juli 1997. (75 kB)

    Austre Okstindbreen har varit föremål för massbalansundersökningar, utförda av Universitetet i Århus, Danmark, sedan 1987. Under senare år har också Okstindbreen fått mer snö om vintern, vilket lett till positiv massbalans. Det kommer dock att ta ett antal år innan denna extra is rört sig ned till tungan, och kan orsaka en framryckning. Stereobild på spricka på Austre Okstindbreen.

    Austre Okstindbreens isfall från NO Austre Okstindbreens isfall från NO, 26 juli 1997. (47 kB)

    Ett par km ovanför tungan flyter Austre Okstindbreen ner över en brant, och ett rätt omfattande 500 m brett och 300 m högt isfall bildas. Eftersom isen främst är uppsplittrad på östra sidan kan isfallet kringgås i väster. I västra delen av tungan, mellan Kjennvasshammaren och Okskalvan, dämmer isen upp en liten smal sjö, Kalvtjørna, med en 300 m bred isbräcka. Sjön har dock utlopp västerut.

    Isfallet i Austre Okstindbreen från Ö Isfallet i Austre Okstindbreen från Ö, 26 juli 1997. (86 kB)

    Under hela 1900-talet har Austre Okstindbreen dragit sig tillbaka. Så sent som omkring år 1900 stod fronten bara ett par hundra m innanför sina yttersta ändmoräner, men omkring 1920 började en snabb reträtt, som accelererade ytterligare under 1940- och 50-talen. 1945 började den yttersta lilla sjön, Bretjørna, att friläggas. Den inre sjön började komma fram under isen 1962, och har sedan dess växt. Sjöarna är dock så grunda att ingen signifikant kalvning har ägt rum.

    Austre Okstindbreens tunga från S Austre Okstindbreens tunga från S, 26 juli 1997. (90 kB)

    Under den Lilla Istiden var glaciären mycket mer omfattande, och tungan stod ca 2.0 km öster om den nuvarande positionen. Den norra delen av tungan bredde sig då ut över passpunkten mellan Kjennvasshammaren och Ridarn, men isen har sedan dess dragit sig tillbaka ca 600 m i den riktningen, och avvattnas inte längre också åt norr.

    Kantsprickor i Austre Okstindbreen Kantsprickor i Austre Okstindbreen, 26 juli 1997. (88 kB)

    Hastigheten i isfallet är troligen ganska hög. Här syns kantsprickor, som indikerar minst 10-12 m rörelse sedan slutet på vintern i östra kanten av glaciären. (En snödriva ligger i kanten av isen, isen rör sig framåt, drar med sig en del av snön, och bildar dessa sprickor.) Austre Okstindbreen nås enkelt efter 45 minuters vandring upp från anläggningsvägen vid Austre Kjennsvatnet.

    1i. Corneliussenbreen

    Corneliussenbreen (3.11 km2) är en hyfsat stor dalglaciär i östra delen av Okstindbreen. Den börjar i en djup nisch mellan Okshornet och Svartfjellet, men är trots att större delen av den är relativt plan är glaciären mycket sprickig. Detta kan tyda antingen på mycket oregelbundet underlag, eller ovanligt hög hastighet.

    Sedan 1970 har denna glaciär ryckt fram ca 200 m, och väller nu över en bergskant i ett 600 m brett och 150 m högt isfall. Den är dock fortfarande ca 800 m innanför sina yttersta ändmoräner från den Lilla Istiden.

    1j. Austre Svartfjellbreen

    Austre Svartfjellbreen (1.75 km2) är en nischglaciär i östra delen av Okstindbreen. Tidigare skickade den ner en tunga i en liten dal, men nu slutar isen vid kanten.

    1k. Hekkelbreen

    Hekkelbreen (0.61 km2) är en liten nischglaciär på Hekkelfjellet i sydöstligaste delen av Okstindbreen.

    1l. Vestre Svartfjellbreen

    Vestre Svartfjellbreen (2.22 km2) är en nischglaciär i södra Okstindbreen. Den hänger ut över kanten mot Steikvassdalen i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.

    1m. Steikvassbreen

    Steikvassbreen (4.54 km2), en mycket stor nischglaciär i södra Okstindbreen, ligger öster om Kvassnip och Bessedørtinden. Den skickar en smal tunga ner i Gryta, den innersta delen av Steikvassdalen. Steikvassbreen är brant och sprickig, och i dess norra del rasar ismassor ner från hängande glaciärer på Kvassnip. Under den Lilla Istiden fyllde tungan upp hela dalgrytan, ismassor rasade ner på den från Vestre Svartfjellbreen, och isfronten stod ungefär 1.0 km från nuvarande position.

    1n. Bessedørbreen

    Bessedørbreen (4.09 km2) är en rätt stor dalglaciär i södra delen av Okstindbreen, men är ändå bara en skugga av sitt forna jag. Denna glaciär har retirerat 2.1 km från sin yttersta ändmorän och förlorat hela sin nedre del. Detta bland annat beroende på att stora delar blev avsnörda från huvudisen. Idag har Bessedørbreen två tungor; en väster och en öster om en bergknöl, som tidigare var en liten nunatak. Den östra tungan matas av ett mindre isfall.

  • Okstindan Glacier Project, University of Manchester

  • 2. Charles Rabot-breen

    Charles Rabot-breen från Oksskolten Charles Rabot-breen från Oksskolten, 26 juli 1997. (79 kB)

    Charles Rabot-breen (0.98 km2) är en nischglaciär på östsidan av massivet, mellan Oksskolten och Okshornet. Undersökningar av både massbalans och isrörelse har företagits här; de senare visade på en extremt liten isrörelse - nästan så att man skulle klassa isen som stagnant. Under senare år har dock isen blivit tjockare i de övre delarna, och isrörelsen ökat, vilket visas av ett mindre isfall i Charles Rabot-breens övre del.

    Charles Rabot-breens isfall Charles Rabot-breens isfall, 26 juli 1997. (107 kB)

    Under den Lilla Istiden stod isfronten strax under 1000 m höjd, ca 450 längre fram än idag, men sedan 1960-talet har fronten varit i princip stabil.


    3. Langskardbreen

    Langskardbreen (1.32 km2) är en flikig platåglaciär på Langskardfjellet NO om Tosenfjorden.


    4. Blåfjellbreen

    Blåfjellbreen (1.34 km2), en platåglaciär, ligger också på Langsskardfjellet. Denna och den föregående glaciären är rester av en större sammanhängande platåglaciär, som fragmenterat.


    5. Golverbreen

    Golverbreen (1.92 km2) är ett litet glaciärkomplex norr om Golvertinden.

    5a. Lappskardbreen

    Lappskardbreen (0.71 km2), en mindre platåglaciär i Golverbreen, ligger på västsidan av Golvertinden.

    5b. Golvertindbreen

    Golvertindbreen (1.21 km2) är en nischglaciär i Golverbreen på Golvertindens östsida.


    6. Golverskardbreen

    Golverskardbreen (3.74 km2), eller Plietjedelte på lapska, är en rätt stor och bred dalglaciär på sydostsidan av Golvertinden (1682 m), och den största glaciären i Børgefjellsområdet.


    7. Kvigtindbreen

    Kvigtindbreen (2.66 km2) är en dalglaciär på östsidan av Kvigtinden (1699 m) i Børgefjell. Den är rätt plan, men i den övre delen finns det brantare partier.


    Okstindans glaciärer över 5 km2

    (Glaciärkomplex räknade som en enhet)

    Namn Area (km2) Typ Område
    1. Okstindbreen 53.81 Glaciärkomplex Okstindan


    Okstindans glaciärer över 5 km2

    (Glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)

    Namn Area (km2) Typ Glaciärkomplex
    1. Austre Okstindbreen 14.22 Dalglaciär Okstindbreen
    2. Mørkbekkbreen 9.27 Platåglaciär Okstindbreen


    Startsida Början
    Dokumentets
    början
    Föregående
    Svartisens
    större glaciärer
    Upp
    Norges
    större glaciärer
    Nästa
    Dovres
    större glaciärer
    Sitekarta
    Site-
    karta
    Email
    Emaila till
    författaren
    Copyleft
    Copyleft-
    information
    In English
    This document
    in English
    Senast uppdaterad: 27 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
    Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.