![]() |
![]() Dokumentets början |
![]() Svartisens större glaciärer |
![]() Norges större glaciärer |
![]() Dovres större glaciärer |
![]() Site- karta |
![]() Emaila till författaren |
![]() Copyleft- information |
![]() This document in English |
Senast uppdaterad: 27 maj 2001 | Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand | |||||||
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning. |
Okstindan är det sydligaste högfjällsområdet i Nord-Norge. Själva Okstindan är ett mäktigt massiv söder om Svartisen. Det innehåller Nord-Norges högsta topp, Oksskolten (1915 m), och är täckt av ett omfattande sammansatt isområde, Okstindbreen. Området runtom når inte alls samma höjd, även om det finns en del rätt höga toppar längre söderut, i Børgefjellsområdet.
# | Namn | Typ | Area (km2) | Längd (km) | Lägsta punkt (m) | Högsta punkt (m) | Höjdskillnad (m) |
---|---|---|---|---|---|---|---|
1. | Okstindbreen | Glaciärkomplex | 53.81 | 14.9 | 725 | 1795 | 1070 |
1a. | varav Austre Oksfjellbreen | Platåglaciär | 3.22 | 4.2 | 950 | 1415 | 465 |
1b. | varav Vestre Oksfjellbreen | Platåglaciär | 1.69 | 1.3 | 1110 | 1510 | 400 |
1c. | varav Mørkbekkbreen | Platåglaciär | 9.27 | 5.9 | 845 | 1520 | 675 |
1d. | varav Gråfjellbreen | Platåglaciär | 1.21 | 1.2 | 1110 | 1335 | 225 |
1e. | varav Jordbrubreen | Platåglaciär | 3.71 | 3.1 | 1020 | 1640 | 620 |
1f. | varav Vestre Okstindbreen | Platåglaciär | 3.55 | 3.8 | 1035 | 1795 | 765 |
1g. | varav Okskalvbreen | Platåglaciär | 0.62 | 1.2 | 1290 | 1520 | 230 |
1h. | varav Austre Okstindbreen | Dalglaciär | 14.22 | 8.5 | 735 | 1790 | 1055 |
1i. | varav Corneliussenbreen | Dalglaciär | 3.11 | 3.0 | 920 | 1725 | 805 |
1j. | varav Austre_Svartfjellbreen | Nischglaciär | 1.75 | 1.6 | 1075 | 1745 | 670 |
1k. | varav Hekkelbreen | Nischglaciär | 0.61 | 0.9 | 1100 | 1510 | 410 |
1l. | varav Vestre Svartfjellbreen | Nischglaciär | 2.22 | 2.2 | 930 | 1570 | 640 |
1m. | varav Steikvassbreen | Nischglaciär | 4.54 | 3.0 | 725 | 1510 | 785 |
1n. | varav Bessedørbreen | Dalglaciär | 4.09 | 3.5 | 885 | 1730 | 845 |
2. | Charles Rabot-breen | Nischglaciär | 0.98 | 2.1 | 1015 | 1770 | 755 |
3. | Langskardbreen | Platåglaciär | 1.32 | 1.7 | 835 | 1215 | 380 |
4. | Blåfjellbreen | Platåglaciär | 1.34 | 1.3 | 755 | 1225 | 470 |
5. | Golverbreen | Glaciärkomplex | 1.92 | 3.8 | 990 | 1655 | 665 |
5a. | varav Lappskardbreen | Platåglaciär | 0.71 | 1.1 | 1310 | 1655 | 345 |
5b. | varav Golvertindbreen | Nischglaciär | 1.21 | 1.2 | 990 | 1500 | 510 |
6. | Golverskardbreen | Dalglaciär | 3.74 | 2.9 | 960 | 1665 | 705 |
7. | Kvigtindbreen | Dalglaciär | 2.66 | 2.6 | 1095 | 1640 | 545 |
Totalt | 65.77 |
Karta över glaciärerna i Okstindan. (50 kB)
Okstindbreen (53.81 km2) är ett stort glaciärkomplex söder om Svartisen. Det är en sorts hybrid, då västra delen är en platåglaciär, medan den östra är ett sammanhängande system av alpina isströmmar. De största utlöparna är Austre Okstindbreen och Mørkbekkbreen.
Austre Oksfjellbreen (3.22 km2) är en utlöpare mot S från västra delen av Okstindbreen. Den glider ner från iskupolen (1392 m) med ett litet isfall mot den trånga Oksfjelldalen, där det finns en 2 km lång aktiv sandur på botten. Det finns en sänka under Vesttinden i nordöstra kanten. Under den Lilla Istiden stod isfronten ca 1.5 km längre ut i dalgången.
Vestre Oksfjellbreen (1.69 km2) är en mindre flik av västra Okstindbreen, mot S och Oksfjelldalen.
Mørkbekkbreen (9.27 km2) är den största utlöparen från västra delen av Okstindbreen. Den flyter ned mot NV i en grund och flat sänka, tills den kommer fram till kanten ner mot sjön Mørkbekktjørna, där ismassor rasar ned i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.
Det ökande isflödet under de senaste åren har skapat en liten regenererad glaciär nedanför branten. Under den Lilla Istiden fyllde Mørkbekkbreen upp hela dalen och sjön och sträckte sig ned till 770 m höjd, en position 1.2 km längre ut än den nuvarande.
Mørkbekkbreen innehåller ovanligt stora iskristaller, som detta ca 10x10x15 cm stora exemplar.
Man når enkelt glaciären efter en knapp timmes vandring på god stig upp från slutet på anläggningsvägen i Leirskardalen. Den lilla stugan Steinbua ligger precis innanför ändmoränerna på nordöstsidan.
Stereobild på Mørkbekkbreen från N.
Gråfjellbreen (1.21 km2) är en mindre platåglaciär i nordkanten av västra Okstindbreen.
Jordbrubreen (3.71 km2) är en komplicerad utlöpare från västra delen av Okstindbreen, som skickar ner flera små smala tungor i sjön Okstindtjørna i ett 1.7 km brett och 300 m högt isfall. Också denna glaciär har börjat att skjuta fram igen något under de senaste åren och har börjat kalva i sjön igen.
Vestre Okstindbreen (3.55 km2) är en komplex utlöpare mot norr från centrala delen av Okstindbreen. I dess övre del, mellan Okstinden (1804 m) och Tvillingtindan (1824 m) finns ett ispass över till den stora Austre Okstindbreen. Därifrån flyter isen ned genom ett 600 m brett och 200 m högt isfall och slutar med en mindre isbräcka i en liten sjö.
Okskalvbreen (0.62 km2) är en liten flik av norra delen av Okstindbreen, söder om Okskalvane.
Austre Okstindbreen (14.22 km2) är en mycket stor dalglaciär, och den största utlöparen av Okstindbreen. Dess närområde är en vidsträckt sänka, som sedan mot norr koncentreras kilformigt till en massiv tunga. Den glider över en bergskant i ett rätt stort isfall, och svänger sedan österut. Austre Okstindbreens södra del är mer platåartad, med flera ispass, bl.a. över till Vestre Okstindbreen.
Austre Okstindbreen har varit föremål för massbalansundersökningar, utförda av Universitetet i Århus, Danmark, sedan 1987. Under senare år har också Okstindbreen fått mer snö om vintern, vilket lett till positiv massbalans. Det kommer dock att ta ett antal år innan denna extra is rört sig ned till tungan, och kan orsaka en framryckning. Stereobild på spricka på Austre Okstindbreen.
Ett par km ovanför tungan flyter Austre Okstindbreen ner över en brant, och ett rätt omfattande 500 m brett och 300 m högt isfall bildas. Eftersom isen främst är uppsplittrad på östra sidan kan isfallet kringgås i väster. I västra delen av tungan, mellan Kjennvasshammaren och Okskalvan, dämmer isen upp en liten smal sjö, Kalvtjørna, med en 300 m bred isbräcka. Sjön har dock utlopp västerut.
Under hela 1900-talet har Austre Okstindbreen dragit sig tillbaka. Så sent som omkring år 1900 stod fronten bara ett par hundra m innanför sina yttersta ändmoräner, men omkring 1920 började en snabb reträtt, som accelererade ytterligare under 1940- och 50-talen. 1945 började den yttersta lilla sjön, Bretjørna, att friläggas. Den inre sjön började komma fram under isen 1962, och har sedan dess växt. Sjöarna är dock så grunda att ingen signifikant kalvning har ägt rum.
Under den Lilla Istiden var glaciären mycket mer omfattande, och tungan stod ca 2.0 km öster om den nuvarande positionen. Den norra delen av tungan bredde sig då ut över passpunkten mellan Kjennvasshammaren och Ridarn, men isen har sedan dess dragit sig tillbaka ca 600 m i den riktningen, och avvattnas inte längre också åt norr.
Hastigheten i isfallet är troligen ganska hög. Här syns kantsprickor, som indikerar minst 10-12 m rörelse sedan slutet på vintern i östra kanten av glaciären. (En snödriva ligger i kanten av isen, isen rör sig framåt, drar med sig en del av snön, och bildar dessa sprickor.) Austre Okstindbreen nås enkelt efter 45 minuters vandring upp från anläggningsvägen vid Austre Kjennsvatnet.
Corneliussenbreen (3.11 km2) är en hyfsat stor dalglaciär i östra delen av Okstindbreen. Den börjar i en djup nisch mellan Okshornet och Svartfjellet, men är trots att större delen av den är relativt plan är glaciären mycket sprickig. Detta kan tyda antingen på mycket oregelbundet underlag, eller ovanligt hög hastighet.
Sedan 1970 har denna glaciär ryckt fram ca 200 m, och väller nu över en bergskant i ett 600 m brett och 150 m högt isfall. Den är dock fortfarande ca 800 m innanför sina yttersta ändmoräner från den Lilla Istiden.
Austre Svartfjellbreen (1.75 km2) är en nischglaciär i östra delen av Okstindbreen. Tidigare skickade den ner en tunga i en liten dal, men nu slutar isen vid kanten.
Hekkelbreen (0.61 km2) är en liten nischglaciär på Hekkelfjellet i sydöstligaste delen av Okstindbreen.
Vestre Svartfjellbreen (2.22 km2) är en nischglaciär i södra Okstindbreen. Den hänger ut över kanten mot Steikvassdalen i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.
Steikvassbreen (4.54 km2), en mycket stor nischglaciär i södra Okstindbreen, ligger öster om Kvassnip och Bessedørtinden. Den skickar en smal tunga ner i Gryta, den innersta delen av Steikvassdalen. Steikvassbreen är brant och sprickig, och i dess norra del rasar ismassor ner från hängande glaciärer på Kvassnip. Under den Lilla Istiden fyllde tungan upp hela dalgrytan, ismassor rasade ner på den från Vestre Svartfjellbreen, och isfronten stod ungefär 1.0 km från nuvarande position.
Bessedørbreen (4.09 km2) är en rätt stor dalglaciär i södra delen av Okstindbreen, men är ändå bara en skugga av sitt forna jag. Denna glaciär har retirerat 2.1 km från sin yttersta ändmorän och förlorat hela sin nedre del. Detta bland annat beroende på att stora delar blev avsnörda från huvudisen. Idag har Bessedørbreen två tungor; en väster och en öster om en bergknöl, som tidigare var en liten nunatak. Den östra tungan matas av ett mindre isfall.
Charles Rabot-breen (0.98 km2) är en nischglaciär på östsidan av massivet, mellan Oksskolten och Okshornet. Undersökningar av både massbalans och isrörelse har företagits här; de senare visade på en extremt liten isrörelse - nästan så att man skulle klassa isen som stagnant. Under senare år har dock isen blivit tjockare i de övre delarna, och isrörelsen ökat, vilket visas av ett mindre isfall i Charles Rabot-breens övre del.
Under den Lilla Istiden stod isfronten strax under 1000 m höjd, ca 450 längre fram än idag, men sedan 1960-talet har fronten varit i princip stabil.
Langskardbreen (1.32 km2) är en flikig platåglaciär på Langskardfjellet NO om Tosenfjorden.
Blåfjellbreen (1.34 km2), en platåglaciär, ligger också på Langsskardfjellet. Denna och den föregående glaciären är rester av en större sammanhängande platåglaciär, som fragmenterat.
Golverbreen (1.92 km2) är ett litet glaciärkomplex norr om Golvertinden.
Lappskardbreen (0.71 km2), en mindre platåglaciär i Golverbreen, ligger på västsidan av Golvertinden.
Golvertindbreen (1.21 km2) är en nischglaciär i Golverbreen på Golvertindens östsida.
Golverskardbreen (3.74 km2), eller Plietjedelte på lapska, är en rätt stor och bred dalglaciär på sydostsidan av Golvertinden (1682 m), och den största glaciären i Børgefjellsområdet.
Kvigtindbreen (2.66 km2) är en dalglaciär på östsidan av Kvigtinden (1699 m) i Børgefjell. Den är rätt plan, men i den övre delen finns det brantare partier.
(Glaciärkomplex räknade som en enhet)
Namn | Area (km2) | Typ | Område |
---|---|---|---|
1. Okstindbreen | 53.81 | Glaciärkomplex | Okstindan |
(Glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)
Namn | Area (km2) | Typ | Glaciärkomplex |
---|---|---|---|
1. Austre Okstindbreen | 14.22 | Dalglaciär | Okstindbreen |
2. Mørkbekkbreen | 9.27 | Platåglaciär | Okstindbreen |
![]() |
![]() Dokumentets början |
![]() Svartisens större glaciärer |
![]() Norges större glaciärer |
![]() Dovres större glaciärer |
![]() Site- karta |
![]() Emaila till författaren |
![]() Copyleft- information |
![]() This document in English |
Senast uppdaterad: 27 maj 2001 | Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand | |||||||
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning. |