Dokumentets början	Svartisens större glaciärer	Norges större glaciärer	Dovres större glaciärer	Site- karta	Emaila till författaren	Copyleft- information	This document in English
Senast uppdaterad: 27 maj 2001	Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
	Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.

Okstindans större glaciärer

Okstindan är det sydligaste högfjällsområdet i Nord-Norge. Själva Okstindan är ett mäktigt massiv söder om Svartisen. Det innehåller Nord-Norges högsta topp, Oksskolten (1915 m), och är täckt av ett omfattande sammansatt isområde, Okstindbreen. Området runtom når inte alls samma höjd, även om det finns en del rätt höga toppar längre söderut, i Børgefjellsområdet.

Innehåll

Okstindans större glaciärer med grunddata

Karta över Okstindan

Tabell över Okstindans glaciärer över 5 km² (glaciärkomplex räknade som en enhet)

Tabell över Okstindans glaciärer över 5 km² (glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)

Tabell över Okstindans större glaciärer med grunddata

Karta över Okstindan

Karta över glaciärerna i Okstindan. (50 kB)

1. Okstindbreen

Okstindbreen (53.81 km²) är ett stort glaciärkomplex söder om Svartisen. Det är en sorts hybrid, då västra delen är en platåglaciär, medan den östra är ett sammanhängande system av alpina isströmmar. De största utlöparna är Austre Okstindbreen och Mørkbekkbreen.

1a. Austre Oksfjellbreen

Austre Oksfjellbreen (3.22 km²) är en utlöpare mot S från västra delen av Okstindbreen. Den glider ner från iskupolen (1392 m) med ett litet isfall mot den trånga Oksfjelldalen, där det finns en 2 km lång aktiv sandur på botten. Det finns en sänka under Vesttinden i nordöstra kanten. Under den Lilla Istiden stod isfronten ca 1.5 km längre ut i dalgången.

1b. Vestre Oksfjellbreen

Vestre Oksfjellbreen (1.69 km²) är en mindre flik av västra Okstindbreen, mot S och Oksfjelldalen.

1c. Mørkbekkbreen

Mørkbekkbreen (9.27 km²) är den största utlöparen från västra delen av Okstindbreen. Den flyter ned mot NV i en grund och flat sänka, tills den kommer fram till kanten ner mot sjön Mørkbekktjørna, där ismassor rasar ned i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.

Det ökande isflödet under de senaste åren har skapat en liten regenererad glaciär nedanför branten. Under den Lilla Istiden fyllde Mørkbekkbreen upp hela dalen och sjön och sträckte sig ned till 770 m höjd, en position 1.2 km längre ut än den nuvarande.

Mørkbekkbreen innehåller ovanligt stora iskristaller, som detta ca 10x10x15 cm stora exemplar.

Man når enkelt glaciären efter en knapp timmes vandring på god stig upp från slutet på anläggningsvägen i Leirskardalen. Den lilla stugan Steinbua ligger precis innanför ändmoränerna på nordöstsidan.

Stereobild på Mørkbekkbreen från N.

1d. Gråfjellbreen

Gråfjellbreen (1.21 km²) är en mindre platåglaciär i nordkanten av västra Okstindbreen.

1e. Jordbrubreen

Jordbrubreen (3.71 km²) är en komplicerad utlöpare från västra delen av Okstindbreen, som skickar ner flera små smala tungor i sjön Okstindtjørna i ett 1.7 km brett och 300 m högt isfall. Också denna glaciär har börjat att skjuta fram igen något under de senaste åren och har börjat kalva i sjön igen.

1f. Vestre Okstindbreen

Vestre Okstindbreen (3.55 km²) är en komplex utlöpare mot norr från centrala delen av Okstindbreen. I dess övre del, mellan Okstinden (1804 m) och Tvillingtindan (1824 m) finns ett ispass över till den stora Austre Okstindbreen. Därifrån flyter isen ned genom ett 600 m brett och 200 m högt isfall och slutar med en mindre isbräcka i en liten sjö.

1g. Okskalvbreen

Okskalvbreen (0.62 km²) är en liten flik av norra delen av Okstindbreen, söder om Okskalvane.

1h. Austre Okstindbreen

Austre Okstindbreen (14.22 km²) är en mycket stor dalglaciär, och den största utlöparen av Okstindbreen. Dess närområde är en vidsträckt sänka, som sedan mot norr koncentreras kilformigt till en massiv tunga. Den glider över en bergskant i ett rätt stort isfall, och svänger sedan österut. Austre Okstindbreens södra del är mer platåartad, med flera ispass, bl.a. över till Vestre Okstindbreen.

Austre Okstindbreen har varit föremål för massbalansundersökningar, utförda av Universitetet i Århus, Danmark, sedan 1987. Under senare år har också Okstindbreen fått mer snö om vintern, vilket lett till positiv massbalans. Det kommer dock att ta ett antal år innan denna extra is rört sig ned till tungan, och kan orsaka en framryckning. Stereobild på spricka på Austre Okstindbreen.

Ett par km ovanför tungan flyter Austre Okstindbreen ner över en brant, och ett rätt omfattande 500 m brett och 300 m högt isfall bildas. Eftersom isen främst är uppsplittrad på östra sidan kan isfallet kringgås i väster. I västra delen av tungan, mellan Kjennvasshammaren och Okskalvan, dämmer isen upp en liten smal sjö, Kalvtjørna, med en 300 m bred isbräcka. Sjön har dock utlopp västerut.

Under hela 1900-talet har Austre Okstindbreen dragit sig tillbaka. Så sent som omkring år 1900 stod fronten bara ett par hundra m innanför sina yttersta ändmoräner, men omkring 1920 började en snabb reträtt, som accelererade ytterligare under 1940- och 50-talen. 1945 började den yttersta lilla sjön, Bretjørna, att friläggas. Den inre sjön började komma fram under isen 1962, och har sedan dess växt. Sjöarna är dock så grunda att ingen signifikant kalvning har ägt rum.

Under den Lilla Istiden var glaciären mycket mer omfattande, och tungan stod ca 2.0 km öster om den nuvarande positionen. Den norra delen av tungan bredde sig då ut över passpunkten mellan Kjennvasshammaren och Ridarn, men isen har sedan dess dragit sig tillbaka ca 600 m i den riktningen, och avvattnas inte längre också åt norr.

Hastigheten i isfallet är troligen ganska hög. Här syns kantsprickor, som indikerar minst 10-12 m rörelse sedan slutet på vintern i östra kanten av glaciären. (En snödriva ligger i kanten av isen, isen rör sig framåt, drar med sig en del av snön, och bildar dessa sprickor.) Austre Okstindbreen nås enkelt efter 45 minuters vandring upp från anläggningsvägen vid Austre Kjennsvatnet.

1i. Corneliussenbreen

Corneliussenbreen (3.11 km²) är en hyfsat stor dalglaciär i östra delen av Okstindbreen. Den börjar i en djup nisch mellan Okshornet och Svartfjellet, men är trots att större delen av den är relativt plan är glaciären mycket sprickig. Detta kan tyda antingen på mycket oregelbundet underlag, eller ovanligt hög hastighet.

Sedan 1970 har denna glaciär ryckt fram ca 200 m, och väller nu över en bergskant i ett 600 m brett och 150 m högt isfall. Den är dock fortfarande ca 800 m innanför sina yttersta ändmoräner från den Lilla Istiden.

1j. Austre Svartfjellbreen

Austre Svartfjellbreen (1.75 km²) är en nischglaciär i östra delen av Okstindbreen. Tidigare skickade den ner en tunga i en liten dal, men nu slutar isen vid kanten.

1k. Hekkelbreen

Hekkelbreen (0.61 km²) är en liten nischglaciär på Hekkelfjellet i sydöstligaste delen av Okstindbreen.

1l. Vestre Svartfjellbreen

Vestre Svartfjellbreen (2.22 km²) är en nischglaciär i södra Okstindbreen. Den hänger ut över kanten mot Steikvassdalen i ett 500 m brett och 200 m högt isfall.

1m. Steikvassbreen

Steikvassbreen (4.54 km²), en mycket stor nischglaciär i södra Okstindbreen, ligger öster om Kvassnip och Bessedørtinden. Den skickar en smal tunga ner i Gryta, den innersta delen av Steikvassdalen. Steikvassbreen är brant och sprickig, och i dess norra del rasar ismassor ner från hängande glaciärer på Kvassnip. Under den Lilla Istiden fyllde tungan upp hela dalgrytan, ismassor rasade ner på den från Vestre Svartfjellbreen, och isfronten stod ungefär 1.0 km från nuvarande position.

1n. Bessedørbreen

Bessedørbreen (4.09 km²) är en rätt stor dalglaciär i södra delen av Okstindbreen, men är ändå bara en skugga av sitt forna jag. Denna glaciär har retirerat 2.1 km från sin yttersta ändmorän och förlorat hela sin nedre del. Detta bland annat beroende på att stora delar blev avsnörda från huvudisen. Idag har Bessedørbreen två tungor; en väster och en öster om en bergknöl, som tidigare var en liten nunatak. Den östra tungan matas av ett mindre isfall.

Okstindan Glacier Project, University of Manchester

2. Charles Rabot-breen

Charles Rabot-breen (0.98 km²) är en nischglaciär på östsidan av massivet, mellan Oksskolten och Okshornet. Undersökningar av både massbalans och isrörelse har företagits här; de senare visade på en extremt liten isrörelse - nästan så att man skulle klassa isen som stagnant. Under senare år har dock isen blivit tjockare i de övre delarna, och isrörelsen ökat, vilket visas av ett mindre isfall i Charles Rabot-breens övre del.

Under den Lilla Istiden stod isfronten strax under 1000 m höjd, ca 450 längre fram än idag, men sedan 1960-talet har fronten varit i princip stabil.

3. Langskardbreen

Langskardbreen (1.32 km²) är en flikig platåglaciär på Langskardfjellet NO om Tosenfjorden.

4. Blåfjellbreen

Blåfjellbreen (1.34 km²), en platåglaciär, ligger också på Langsskardfjellet. Denna och den föregående glaciären är rester av en större sammanhängande platåglaciär, som fragmenterat.

5. Golverbreen

Golverbreen (1.92 km²) är ett litet glaciärkomplex norr om Golvertinden.

5a. Lappskardbreen

Lappskardbreen (0.71 km²), en mindre platåglaciär i Golverbreen, ligger på västsidan av Golvertinden.

5b. Golvertindbreen

Golvertindbreen (1.21 km²) är en nischglaciär i Golverbreen på Golvertindens östsida.

6. Golverskardbreen

Golverskardbreen (3.74 km²), eller Plietjedelte på lapska, är en rätt stor och bred dalglaciär på sydostsidan av Golvertinden (1682 m), och den största glaciären i Børgefjellsområdet.

7. Kvigtindbreen

Kvigtindbreen (2.66 km²) är en dalglaciär på östsidan av Kvigtinden (1699 m) i Børgefjell. Den är rätt plan, men i den övre delen finns det brantare partier.

Okstindans glaciärer över 5 km²

(Glaciärkomplex räknade som en enhet)

Okstindans glaciärer över 5 km²

(Glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)

	Dokumentets början	Svartisens större glaciärer	Norges större glaciärer	Dovres större glaciärer	Site- karta	Emaila till författaren	Copyleft- information	This document in English
Senast uppdaterad: 27 maj 2001	Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
	Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.