Startsida Början
Dokumentets
början
Föregående
Jotunheimens
större glaciärer
Upp
Norges
större glaciärer
Nästa
Folgefonnas
större glaciärer
Sitekarta
Site-
karta
Email
Emaila till
författaren
Copyleft
Copyleft-
information
In English
This document
in English
Senast uppdaterad: 26 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.


Hardangerjøkulens större glaciärer

Hardangerjøkulen från S Hardangerjøkulen från S, 24 juni 1986. (56 kB)

Norr om den vidsträckta platån Hardangervidda höjer sig den mycket stora platåglaciären Hardangerjøkulen som en vit snökupol. I höglandet mellan den och Sognefjorden i norr finns det också ett stort antal mindre platåglaciärer, samt ett par rätt stora. Området har ganska maritimt klimat, men inte så extremt som vid Folgefonna längre åt sydväst.

Den högsta toppen inom området är Folarskardnuten (1933 m) på Hallingskarvet bakom Hardangerjøkulen, medan den högsta iskupolen på själva Jøkulen når upp till 1863 m. Fjällen på NO-sidan av glaciären är lika höga, eller ännu högre, men är inte på långa vägar lika nedisade, p.g.a. "snöskugga". Här har under den Lilla Istiden funnits rätt omfattande isområden, som under 1900-talet smält bort nästan helt. Under de allra senaste åren har emellertid ökade snömängder medfört att de snö- och istäckta områdena här har ökat markant igen.

Innehåll

  • Hardangerjøkulens större glaciärer med grunddata


  • Tabell över Hardangerjøkulens glaciärer över 5 km2 (glaciärkomplex räknade som en enhet)


  • Tabell över Hardangerjøkulens glaciärer över 5 km2 (glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)


  • Tabell över Hardangerjøkulens större glaciärer med grunddata

    #Namn Typ Area (km2) Längd (km) Lägsta punkt (m) Högsta punkt (m) Höjdskillnad (m)
    1. Fresvikbreen Glaciärkomplex 12.21 6.2 1110 1650 540
    1a. varav Helgedalsbreen Platåglaciär 2.78 2.4 1240 1640 400
    1b. varav Huldabotnbreen Platåglaciär 3.41 1.8 1110 1650 540
    1c. varav Langafonnbreen Platåglaciär 1.98 2.7 1365 1650 285
    1d. varav Brevassbreen Platåglaciär 3.12 2.5 1350 1650 300
    1e. varav Gullsetebreen Platåglaciär 0.92 1.7 1420 1630 210
    2. Blåskavlen Platåglaciär 2.57 2.7 1350 1725 375
    3. Storskavlen Glaciärkomplex 9.79 7.5 1320 1710 390
    3a. varav Eitrebreen Platåglaciär 3.99 2.7 1470 1700 230
    3b. varav Kreklebreen Platåglaciär 2.76 1.8 1320 1670 350
    3c. varav Hednedalsbreen Platåglaciär 3.04 2.6 1415 1710 295
    4. Skomabreen Platåglaciär 2.16 1.6 1450 1655 205
    5. Vargebreen Platåglaciär 1.24 0.9 1490 1710 220
    6. Omnsbreen Platåglaciär 1.33 0.6 1410 1600 190
    7. Sanddalsbreen Platåglaciär 3.49 1.9 1330 1675 345
    8. Kyrkjedørsbreen Platåglaciär 1.52 1.8 1550 1800 250
    9. Hellevassfonna Platåglaciär 4.03 1.7 1495 1870 375
    10. Såtaskavlen Platåglaciär 1.30 1.2 1270 1570 300
    11. Vassfjørabreen Platåglaciär 2.69 1.5 1155 1630 475
    12. Vassaskavlen Platåglaciär 2.53 0.9 1245 1580 335
    13. Osaskavlen Platåglaciär 3.52 1.3 1230 1475 245
    14. Onenbreen Platåglaciär 2.86 1.9 1240 1620 380
    15. Hardangerjøkulen Glaciärkomplex 78.58 12.7 1010 1865 855
    15a. varav Rembesdalsskåki Platåglaciär 22.01 8.8 1010 1865 855
    15b. varav Ramnabergsbreen Platåglaciär 10.61 4.0 1375 1810 435
    15c. varav Bukkeskinnbreen Platåglaciär 3.82 3.2 1400 1810 410
    15d. varav Midtdalsbreen Platåglaciär 7.22 5.0 1320 1865 545
    15e. varav Blåisen Platåglaciär 6.90 4.5 1370 1865 495
    15f. varav Torsteinsfonna Platåglaciär 3.61 3.1 1380 1770 390
    15g. varav Austre Leirbotnskåki Platåglaciär 8.30 4.8 1195 1850 655
    15h. varav Vestre Leirbotnskåki Platåglaciär 9.95 5.9 1175 1835 660
    15i. varav Isdølskåki Platåglaciär 4.29 2.2 1440 1825 385
    15j. varav Tresnutbreen Platåglaciär 1.87 2.3 1380 1770 390
    Totalt 129.82


    1. Fresvikbreen

    Fresvikbreen (12.21 km2) är en stor platåglaciär i nordligaste Hardangerjøkulen-området, sydväst om Fresvik på Sognefjordens sydsida. Den ligger högst uppe på fjällplatån och har ett mindre antal korta utlöpare, som inte går så värst långt ner. Glaciärens högsta punkt är en iskupol på 1648 m höjd.

    1a. Helgedalsbreen

    Helgedalsbreen (2.78 km2) är en utlöpare mot norr från Fresvikbreen. Den slutar i en liten sjö ovanför det tvärbranta stupet mot den vilda Helgedalen.

    1b. Huldabotnbreen

    Huldabotnbreen (3.41 km2), en kort, bred, brant och sprickig utlöpare av Fresvikbreen, bildar dess östflank högt ovanför den rätt oåtkomliga Huldabotnen. Isfronten är mycket fragmenterad i många små flikar, på båda sidor om klippan Huldakyrkja.

    1c. Langafonnbreen

    Langafonnbreen (1.98 km2) är en relativt lång utlöpare mot söder ifrån Fresvikbreen. Tungan är ganska bred och flat.

    1d. Brevassbreen

    Brevassbreen (3.12 km2) är en utlöpare av Fresvikbreen, som sträcker sig västerut från iskupolen och sedan svänger ned mot SV och Øvra Brevatnet.

    1e. Gullsetebreen

    Gullsetebreen (0.92 km2), en liten platåglaciär i nordvästra Fresvikbreen, hänger i branten ovanför Gullsetedalen.


    2. Blåskavlen

    Blåskavlen (2.57 km2) är en medelstor platåglaciär på östsidan av ett namnlöst fjäll på ca 1810 m höjd, öster om Aurlandsfjorden. Den har tidigare varit betydligt större, men har fragmenterat.


    3. Storskavlen

    Storskavlen (9.79 km2) är en rätt stor platåglaciär mellan Aurlandsfjorden och Hardangerjøkulen. Den är rätt svåråtkomlig och okänd.

    3a. Eitrebreen

    Eitrebreen (3.99 km2) är en platåglaciär i västra Storskavlen, i kanten av Skavlaklørne.

    3b. Kreklebreen

    Kreklebreen (2.76 km2) är en liten utlöpare på Storskavlens nordostsida. Ett par smala branta istungor leder ner mot Hednedalen.

    3c. Hednedalsbreen

    Hednedalsbreen (3.04 km2), Storskavlens sydöstra utlöpare, sluttar jämnt ned mot Hednedalen.


    4. Skomabreen

    Skomabreen (2.16 km2) är en tunn platåglaciär på östsidan av Skomanosi.


    5. Vargebreen

    Vargebreen (1.24 km2) är en liten platåglaciär söder om Store Vargevatnet.


    6. Omnsbreen

    Omnsbreen (1.33 km2), en avlång tunn platåglaciär, ligger på östsidan av Såtehjellane.


    7. Sanddalsbreen

    Sanddalsbreen (3.49 km2) är en hyfsat stor fast tunn platåglaciär väster om Flakavassnutane.


    8. Kyrkjedørsbreen

    Kyrkjedørsbreen (1.52 km2) är en liten och tunn platåglaciär söder om Kyrkjedørsnuten i västra Hallingskarvet.


    9. Hellevassfonna

    Hellevassfonna (4.03 km2) är en rätt stor, men tunn platåglaciär väster om Folarskardsnuten i Hallingskarvet. Som andra små platåglaciärer i området har den vuxit till sig under de allra senaste åren.


    10. Såtaskavlen

    Såtaskavlen (1.30 km2) är en liten platåglaciär på Skorafjellets nordsida, norr om Osafjorden.


    11. Vassfjørabreen

    Vassfjørabreen (2.69 km2) är en mindre platåglaciär på Vassfjøra (1633 m) norr om Osafjorden.


    12. Vassaskavlen

    Vassaskavlen (2.53 km2) är en mindre platåglaciär på Ruvlenuten.


    13. Osaskavlen

    Osaskavlen (3.52 km2), en flikig tunn platåglaciär, ligger på Hovden nordost om Norddalen.


    14. Onenbreen

    Onenbreen (2.86 km2) är en mindre platåglaciär på Onen (1621 m), norr om Eidfjorden.


    15. Hardangerjøkulen

    Hardangerjøkulen från luften och S Hardangerjøkulen från luften och S, 18 juni 1993. (85 kB)

    Hardangerjøkulen (78.58 km2) är en mycket stor platåglaciär öster om Eidfjorden i nordkanten av Hardangervidda, och nummer 6 i Norge. Den är en mycket klassisk platåglaciär, är nästan cirkulär till sin form, och skickar ut utlöpare i alla riktningar. Hardangerjøkulens platåhöjd är ca 200 m högre än hos dess granne Folgefonna, något som krävs p.g.a. den mindre nederbörden.

    Den största utlöparen är Rembesdalsskåki, men också Vestre Leirbotnskåki och Ramnabergsbreen är betydande. Utlöparna är i allmänhet relativt jämna, och det finns endast några få mindre isfall. Efter att ha minskat mycket under 1900-talet har nu Hardangerjøkulen börjat öka igen - de övre delarna har blivit betydligt tjockare, och vissa utlöpare har redan börjat rycka fram igen.

    Kartorna baserade på data från Elvehøy, Hallgeir et al; Jøkullaup fra Demmevatn, kompletterade med egna observationer.

    Västra Hardangerjøkulens yttopografi Västra Hardangerjøkulens yttopografi. (14 kB)
    Västra Hardangerjøkulens 
bottentopografi Västra Hardangerjøkulens bottentopografi. (23 kB)
    Västra Hardangerjøkulens 
istjocklek Västra Hardangerjøkulens istjocklek. (21 kB)

    Delar av Hardangerjøkulens bottentopografi, i princip Rembesdalsskåki, har kartlagts av NVE. Det finns flera överfördjupade bäcken, både nedanför och ovanför isfallet; det övre är rätt stort och uppvisar den högsta uppmätta istjockleken i området, ca 355 m. Det 29.8 km2 stora uppmätta området har en volym av 5.2 km3 och ett medeldjup på 175 m.

    15a. Rembesdalsskåki

    Rembesdalsskåki och Demmevatnet från N Rembesdalsskåki och Demmevatnet från N, 30 september 2000. (40 kB)

    Rembesdalsskåki (22.01 km2) är Hardangerjøkulens största utlöpare och flyter mot väster från den högsta iskupolen (1863 m). Dess övre delar är mycket jämna med bara några få små nunatakker, t.ex. Olavsvarden. Där finns ett stort överfördjupat bäcken under upp till 350 m is. Isen koncentreras därefter i en mäktig istunga som glider över en klippkant, där ett 700 m brett och 200 m högt isfall bildas. Nedanför isfallet breder tungan ut sig i en rätt flat del med upp till 200 m tjock is innan södra delen glider ut over en bergssluttning i en rätt brant och sprickig isfront. Stereobild på Rembesdalsskåki och Demmevatnet från N.

    Rembesdalsskåki från S Rembesdalsskåki från S, 30 september 2000. (140 kB)

    Glaciärtungan törnar emot fjället Luranuten och delar på sig. En liten del länkas av åt norr där den slutar med en 200 m bred och 20 m hög isbräcka i den isdämda sjön Nedre Demmevatnet. Tidigare, när isen var tjockare, var nivån i Demmevatnet högre och volymen mycket större. Då inträffade emellanåt översvämningskatastrofer när sjön tömdes i ett s.k. jökellopp. Vattenmassorna forsade då ned i sjön Rembesdalsvatnet, och därifrån i ett otroligt vattenfall (Rembesdalsfossen) ned i den djupa Simadalen, där översvämningarna orsakade stor skada. Det var speciellt illa 1893, och 1899 sprängdes en dräneringstunnel ut.

    Sprickor i Rembesdalsskåki Sprickor i Rembesdalsskåki, 30 september 2000. (74 kB)

    Sjön höll sig lugn tills 1937, då en svår översvämning inträffade trots tunneln. Detta p.g.a. att den nu tunnare glaciären inte längre kunde hålla tillbaka ens den minskade sjön. Demmevatnet tömdes på 3 timmar när 12 miljoner m3 vatten forsade ner i Simadalen och förvandlade dalbottnen till en 300 m bred flod med sten, grus, uppryckta träd och isblock i en enda röra. En liknande översvämning hände det följande året innan en ny tunnel kunde färdigställas. Sjön har hållit sig lugn sedan dess och nu för tiden rinner dess vatten till det stora Sima kraftverk. Stereobild på sprickor i Rembesdalsskåki.

    Rembesdalsskåkis uppspruckna front Rembesdalsskåkis uppspruckna front, 30 september 2000. (74 kB)

    På fjällsidan strax ovanför glaciärtungan ligger Demmevasshytta (DNT), där glaciärkurser ofta hålls. NVE har företagit massbalansmätningar på Rembesdalsskåki sedan 1963, och under tiden från dess till 2000 har utlöparen haft ett nettomassöverskott på 8.1 m vattenekvivalent, fördelat över hela ytan. Under större delen av 1900-talet drog sig Rembesdalsskåkis tunga tillbaka från maximumpositionen under den Lilla Istiden ca 1.4 km ut i Rembesdalsvatnet. Sedan omkring 1990 har glaciärtungan emellertid börjat avancera igen, med ca 150 m. Nu står isfronten omkring 2.0 km från sin maximiposition. Från vägens slut längst in i Simadalen kan man ta sig upp till Rembesdalsskåki på en i början brant stig på ca 3 timmar.

    Rembesdalsskåkis isbräcka Rembesdalsskåkis isbräcka, 30 september 2000. (61 kB)

    Stereobild på Rembesdalsskåkis isbräcka.

    15b. Ramnabergsbreen

    Ramnabergsbreen från SV Ramnabergsbreen från SV, 30 september 2000. (102 kB)

    Ramnabergsbreen (10.61 km2) är en bred och svagt sluttande utlöpare från nordvästra Hardangerjøkulen. Den slutar på 900 m bred front i en namnlös sjö, men saknar isbräcka utom i en liten del. Detta tyder på att sjön är relativt grund.

    Ramnabergsbreens tunga Ramnabergsbreens tunga, 30 september 2000. (76 kB)

    Istungan retirerar fortfarande, men resten av utlöparen har ökat i area under senare år. En annan del av glaciären slutar med två mindre isbräckor i Ramnabergsvatnet. Två timmars vandring från Finse leder fram till Ramnabergsbreen.

    Glaciärbrunn på Ramnabergsbreen Glaciärbrunn på Ramnabergsbreen, 30 september 2000. (71 kB)

    Stereobild på glaciärbrunn på Ramnabergsbreen.

    15c. Bukkeskinnbreen

    Bukkeskinnsbreen från NO Bukkeskinnsbreen från NO, 30 september 2000. (57 kB)

    Bukkeskinnbreen (3.82 km2) är en mindre utlöpare i norra Hardangerjøkulen. Den flyter ut genom en trång öppning norr om Bukkeskinnshjellane (1759 m) ned mot Finsevatnet.

    15d. Midtdalsbreen

    Midtdalsbreen från N Midtdalsbreen från N, 30 september 2000. (164 kB)

    Midtdalsbreen (7.22 km2) är en ganska stor utlöpare i norra Hardangerjøkulen. Den börjar i sänkan Midtdalen norr om den högsta iskupolen (1863 m) och glider mot NO genom ett trångt pass sydost om Bukkeskinnshjellane. I den övre delen är isen åtminstone 300 m tjock, och det finns en djup och 500 m lång vindkanal på istungans nordsida. Därefter breder den jämna och flata tungan ut sig på väg ned i riktning mot Finsevatnet.

    Midtdalsbreen har ryckt fram något under senare år. Under den Lilla Istiden stod isfronten omkring 1.4 km längre ut i dalen än idag. Från Finse är det ca en timmes vandring fram till Midtdalsbreen längs en stig. Strax innan tungan ligger vindskyddet Appelsinhytta.

    15e. Blåisen

    Blåisen från N Blåisen från N, 30 september 2000. (56 kB)

    Blåisen (6.90 km2), en ganska stor utlöpare av östra Hardangerjøkulen, glider ned österut från den högsta iskupolen (1863 m). På en nunatak i övre delen finns det lilla vindskyddet Jøkulhytta. Stereobild på Blåisen från N.

    Blåisens sprickiga front Blåisens sprickiga front, 30 september 2000. (65 kB)

    Isen svänger mot nordost och kommer mot tungan fram till en brant. Den nedersta delen av tungan är därför rätt brant och sprickig, och har avancerat en del de senaste åren. Isfronten står nu ca 700 m bakom de yttersta ändmoränerna från den Lilla Istiden. Man tar sig till Blåisen på 1 timme från Finse.

    Blåisen från NO Blåisen från NO, 30 september 2000. (88 kB)

    15f. Torsteinsfonna

    Torsteinsfonna (3.61 km2) är en platåglaciär i östra delen av Hardangerjøkulen. Den har ökat i storlek under senare år.

    15g. Austre Leirbotnsskåki

    Austre Leirbotnskåki från S Austre Leirbotnskåki från S, 24 juni 1986. (66 kB)

    Austre Leirbotnskåki (8.30 km2), en hyfsat stor utlöpare i sydöstra Hardangerjøkulen, glider ned mot sydöst från den centrala iskupolen.

    Austre Leirbotnskåki från SO Austre Leirbotnskåki från SO, 1 oktober 2000. (51 kB)

    Klippkanten, som omger hela Hardangerjøkulen, är ovanligt hög och brant här, och Austre Leirbotnskåki har här, väster om Matskardnipa (1637 m), ett riktigt 400 m brett och 400 m högt isfall. Den nedersta delen av isfallet är så brant att is rasar nedför klipporna och bildar en raskon nedanför. Stereobild på Austre Leirbotnskåki från SÖ.

    Austre Leirbotnskåkis isfall Austre Leirbotnskåkis isfall, 1 oktober 2000. (127 kB)

    Glaciärtungan har avancerat något de senaste åren och isfronten står nu ca 200 m längre fram och 100 m längre ned jämfört med dess minimum. Under den Lilla Istiden stod isfronten ute i sjön Skåltjørni, 800 m längre fram än nu.

    Austre Leirbotnskåkis raskon Austre Leirbotnskåkis raskon, 1 oktober 2000. (72 kB)

    15h. Vestre Leirbotnskåki

    Vestre Leirbotnskåki från S Vestre Leirbotnskåki från S, 24 juni 1986. (65 kB)

    Vestre Leirbotnskåki (9.95 km2) är en stor utlöpare från södra Hardangerjøkulen. Dess jämna övre delar har en istjocklek på mer än 300 m på sina ställen. Därefter flyter isen sakta söderut mot klippkanten, en något brantare och sprickigare del där isen koncentreras innan den breder ut sig igen i en bred och jämn glaciärtunga öster om Juklanutane (1660 m).

    Vestre Leirbotnskåki från Ö Vestre Leirbotnskåki från Ö, 1 oktober 2000. (66 kB)

    Vestre Leirbotnskåki befinner sig antagligen fortfarande i långsam reträtt. Nu står istungan ca 1.2 km bakom sin position under den Lilla Istiden. Det tar omkring en halv till en dag att ta sig till både Vestre Leirbotnskåki och dess östra granne Austre Leirbotnskåki, både från Finse och från vägen i söder.

    15i. Isdølskåki

    Isdølskåki från S Isdølskåki från S, 1 oktober 2000. (54 kB)

    Isdølskåki (4.29 km2) är en medelstor utlöpare i sydvästra Hardangerjøkulen. Den är ett system av branta och sprickiga istungor som omger en trång dal med branta sidor och en avlång sjö. En glaciärtunga fyllde upp hela dalen under den Lilla Istiden; då stod isfronten ca 1.7 km längre fram än idag.

    15j. Tresnutbreen

    Tresnutbreen (1.87 km2) är en mindre utlöpare i sydvästra Hardangerjøkulen. Den har en rätt smal och brant glaciärtunga.


    Hardangerjøkulens glaciärer över 5 km2

    (Glaciärkomplex räknade som en enhet)

    Namn Area (km2) Typ Område
    1. Hardangerjøkulen 78.58 Glaciärkomplex Hardangerjøkulen
    2. Fresvikbreen 12.21 Glaciärkomplex Hardangerjøkulen
    3. Storskavlen 9.79 Glaciärkomplex Hardangerjøkulen


    Hardangerjøkulens glaciärer över 5 km2

    (Glaciärkomplex uppdelade på isströmmar)

    Namn Area (km2) Typ Glaciärkomplex
    1. Rembesdalsskåki 22.01 Platåglaciär Hardangerjøkulen
    2. Ramnabergsbreen 10.61 Platåglaciär Hardangerjøkulen
    3. Vestre Leirbotnskåki 9.95 Platåglaciär Hardangerjøkulen
    4. Austre Leirbotnskåki 8.30 Platåglaciär Hardangerjøkulen
    5. Midtdalsbreen 7.22 Platåglaciär Hardangerjøkulen
    6. Blåisen 6.90 Platåglaciär Hardangerjøkulen


    Startsida Början
    Dokumentets
    början
    Föregående
    Jotunheimens
    större glaciärer
    Upp
    Norges
    större glaciärer
    Nästa
    Folgefonnas
    större glaciärer
    Sitekarta
    Site-
    karta
    Email
    Emaila till
    författaren
    Copyleft
    Copyleft-
    information
    In English
    This document
    in English
    Senast uppdaterad: 26 maj 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand
    Bild med storleksangivelse (xx kB) leder till bild i 4 x större upplösning.