Startsida Början
Dokumentets
början
Sitekarta
Site-
karta
Email
Emaila till
författaren
Copyleft
Copyleft-
information
In English
This document
in English
Senast uppdaterad: 17 mars 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan
grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand


Information om klassificering, namngivning och mätningar

Innehåll

  • Klassificering av glaciärerna


  • Namngivning av glaciärerna


  • Mätning av de olika värdena



  • Klassificering av glaciärerna

    Vad är egentligen en glaciär? Enligt den mest använda definitionen är det en ismassa, till största delen liggande på land, som befinner sig i rörelse. En ismassa som ligger still är således inte en glaciär, utan en dödis. Givetvis är det ett kontinuum; Snölega - Dödis - Glaciär. Detta, tillsammans med det faktum att ismassornas storlek förändras från år till år, medför naturligtvis att det finns gränsfall. Hur man än gör finns det fall som är diskutabla.

    Jag har här använt ett antal olika källor; fjällkartan, specialkartor, Atlas over breer i Nord-Skandinavia, diverse annan litteratur, flygbilder, muntlig och skriftlig kommunikation, samt egna bilder och iakttagelser (se litteraturlistan). Härvidlag har jag försökt att åstadkomma en rimlig syntes. Det skall inte förnekats att om en ismassa så att säga stått och vägt så har jag inkluderat den, dock med en notering om dess osäkra status.

    Den nuvarande fjällkartan är enligt min mening ganska otillfredsställande ur glaciärsynpunkt. Inte bara därför att den inte sätter ut ett antal av de ismassor jag räknar som glaciärer, utan också därför att gränserna för de som är utsatta ibland är helt uppåt väggarna. Till synes helt omotiverat dras kanten ibland hundratals meter från en bergvägg eller dalsida, när alla bilder visar att isen når ända in till kanten. Mera förståeliga är då sådana fel som uppkommit genom att ytmorän (t.ex mittmoräner) tolkats som isfritt område. Den allra senaste versionen av fjällkartan innebär faktiskt en försämring, eftersom höjdkurvorna jämnats ut - detaljer har försvunnit. Höjdkurvorna har dock förbättrats i ett avseende; de återspeglar den storskaliga topografin bättre. Av någon orsak som jag inte kan föreställa mig har tidigare utsatta nunatakker också försvunnit från den nyaste kartan.

    Det finns två olika sätt att dela upp enskilda glaciärer:

    1. All sammanhängande is räknas som en glaciär.
    2. Enskilda isströmmar inom ett sammanhängande isområde räknas som egna glaciärer.

    Ingen av dessa två metoder är rätt, eller fel, så jag använder båda. Ofta sammanfaller förstås resultatet av metod 1 och 2, och då är det ju inga problem. Givetvis är det en tolkningsfråga också om ett isområde bör delas upp i olika isströmmar. Här har jag krävt dels att delningen skall uppstå inom närområdet, och dels att den separata delen inte får vara för obetydlig. Härvidlag har sunt förnuft fått råda. Om ett isområde har bedömts bestå av flera isströmmar har det klassificerats som ett glaciärkomplex.

    Vad beträffar uppdelningen i olika typer av glaciärer har jag följt en enkel morfologisk klassning: förutom de förut nämnda glaciärkomplexen anväder jag typerna dalglaciär, nischglaciär, och platåglaciär. Dalglaciärer fyller upp en större eller mindre dalgång, nischglaciärer endast en nisch. De förra har ett större längd/bredd-förhållande än de senare. Platåglaciärer i egentlig mening (med en iskupol som högsta punkt) är mycket få i Sverige, men i Norge är de rätt vanliga. Här avser jag också med denna term ismassor som ligger i flacka sänkor eller på fjällsluttningar. I Norge finns också typen utlöparglaciär, en isström vars närområde är av platåtyp men tungan är en dalglaciär. Naturligtvis är det även här fråga om en kontinuerlig övergång mellan formerna.

    Ett annat sätt att dela upp glaciärer är efter deras temperaturstruktur: man talar om tempererade ("varma") och polära ("kalla") glaciärer. En tempererad glaciär är en där hela ismassans temperatur går upp till 0°C om sommaren. En polär glaciär är en där ingen del av ismassan når upp till 0°C. Ett mellanting är en subpolär glaciär, där vissa delar når upp till nollpunkten, men andra inte. De flesta glaciärer i Skandinavien är tempererade, men det finns några subpolära.


    Namngivning av glaciärerna

    Det finns ett antal olika ord för att beskriva landismassor i rörelse. På svenska har vi huvudordet "glaciär", men också det äldre "jökel" (som givetvis är samma som isländskans "jökull"). Lapskan har "jekna" (andra former "jiekna", "jietna", och "jiekki"), medan norskan har ett antal olika ord. I norge är huvudordet "bre", medan orden "is", "fonn", "jökul", "skavle", och "skåki" är mer lokala.

    De flesta av Skandinaviens glaciärer är namnlösa, eller saknar i varje fall officiella namn. Jag har här definierat ett namn som officiellt om det finns utsatt på fjällkartan. Om en glaciär har ett officiellt namn har det nästan alltid använts - för lapska namn dock med stavning enligt den tidigare ortografin. De fall där ett "officiellt" namn inte använts hänför sig till där detta namn endast finns på de nyaste kartorna. Ordet "jökel" har i samtliga förekommande fall ändrats till "glaciär", liksom de andra formerna inom lapskan modifierats till "jekna". Även en del inofficiella namn har använts, om de varit inarbetade. Där samma glaciär har flera olika namn (alltså inte bara olika former), har också det eller de andra angetts.

    De glaciärer som saknar både officiellt eller inarbetat inofficiellt namn har jag gett ett passande namn med anknytning till omgivande fjäll, dalar, jåkkar etc. Här har jag följt principen att inte blanda språk: svenska namnled har fått suffixet "-glaciären", norska "-breen", medan lapska fått "-jekna". Alltså "Mellantoppsglaciären", men "Leirvassbreen" och "Kassajekna" (ett undantag utgör Kebnepakteglaciären, som fått behålla sitt hybridnamn, eftersom det är så inarbetat). De lapska namnen innehåller ofta läges- eller egenskapsprefix, enligt följande:

    LapskaSvenskaEngelska
    NuortapNorraNorthern
    ÅrjepSödraSouthern
    AlepVästraWestern
    LulepÖstraEastern
    KaskaMellerstaMiddle
    PajepÖvreUpper
    VuolepNedreLower
    StuorStoraBig
    UnnaLillaSmall


    Mätning av de olika värdena

    Höjdsiffrorna för lägsta och högsta punkt är bedömda utifrån fjällkartan, (eller specialkartor där sådana finns) med en noggrannhet på ca 5 m. Där kartan tydligt inte stämmer med verkligheten har värdena justerats utifrån andra iakttagelser. På motsvarande sätt har passpunkters och sjöars höjd uppskattats. Höjdskillnaden är förstås differensen mellan högsta och lägsta punkt. Glaciärernas längd är mätt med en avståndsmätare för kartor, längs den längsta tänkbara flödeslinjen. Precisionen är ca 2-5 %; det högre värdet där flödeslinjens sträckning är svårare att avgöra. Ett undantag utgör glaciärkomplex eftersom de har en flödeslinje för varje del; där utgör längd komplexets längsta dimension (fågelvägen).

    Glaciärernas area har mätts på ett kanske "primitivt", men effektivt och rätt tillförlitligt sätt. Först testades flera olika slags planimeter, men resultaten varierade våldsamt. I synnerhet tycktes de vara extremt känsliga för att mätningen började och slutade på exakt samma punkt (på tiondels millimeter när). Istället förs konturerna (enligt min tolkning) över på kalkerpapper, som sedan placeras på ett rutpapper. En rektangel (eller polygon med räta vinklar) med den ungefärliga ytan ritas ut över konturen, och sedan "kvittas" utskjutande och inskjutande delar mot varandra, en bit i taget. Till slut återstår bara en mindre del, innanför eller utanför polygonen, vars area lätt kan bedömas. Den totala arean blir alltså ytan av polygonen plus eller minus den ut- eller inskjutande delen.

    Detta låter kanske som en primitiv och amatörmässig metod, men faktum är att den har visat sig ha många fördelar. Den är tillförlitlig, rätt precis, hyfsat snabb, och kräver inte tillgång till dyr utrustning. Genom upprepade mätningar av samma glaciär har jag kunnat bedöma metodens precision till 0.5-2 % (större glaciärer har bättre relativ, men sämre absolut precision). Detta är långt bättre än vad jag någonsin uppnådde med planimeter, och snabbare dessutom. Självklart skulle en datormätning i ett GIS (Geografiskt InformationsSystem) ha varit ännu bättre, men några sådana data hade jag inte tillgång till (om de ens existerar).


    Startsida Början
    Dokumentets
    början
    Sitekarta
    Site-
    karta
    Email
    Emaila till
    författaren
    Copyleft
    Copyleft-
    information
    In English
    This document
    in English
    Senast uppdaterad: 17 mars 2001 Om inte annat specificeras; text, tabeller, fotografier, kartor och annan
    grafik © 1999-2001 Gunnar Ljungstrand